OLIKTÄNKAREN

Sep 10th, 2009 | By | Category: 2006-2, Recension

Av René Vàzquez Díaz
Ordfront 2006

Den 3 mars 2006 var det 100 år sedan författaren Artur Lundkvist föddes på en lantgård i den skånska byn Hagstad, Oderljunga socken i Norra Åsbo härad. Han gillade att skriva. Redan som tolvåring fick han en indianbok refuserad av Åkerlunds förlag. Annat skulle det bli sen. Småningom blev han något av en ledargestalt bland de svenska proletärförfattarna och känd som en vänstersinnad och sagolikt envis typ. Han reste mycket. Efter andra världskriget var han säkerligen den mest bereste av sina kolleger.

Politiskt sett var det en hård tid där man antingen var Sovjet-vän eller USA-vän. Lundkvist hörde till dem som företrädde vad som kallades den tredje ståndpunkten, vilket gjorde att Herbert Tingsten klistrade på honom etiketten halvkommunist. Det gjorde att SÄPO höll honom och makan Maria Wine under uppsikt på en hel del rätt löjeväckande sätt. Till och med sedan han blivit ledamot av Svenska Akademien betraktades han som samhällsfiende. I mars är det hundra år sedan författaren Artur Lundkvist föddes.

Den kubansk-svenske författaren René Vàzquez Díaz blev bekant med Lundkvist 1978 och vänskapen höll i sig fram till Lundkvists död. Om man ser på dem båda är de väl ungefär lika stora samhällsfaror – om det nu ska räknas som farligt att propagera mot USA:s embargo mot Kuba och allmänt vara emot jättenationens politik. I så fall är kanske Díaz till och med farligare, lika farlig som Lars Ohly, numera icke uttalat kommunist.

Emellanåt är boken rolig att läsa, men pekpinnarna haglar dessemellan. Läsaren ska övertygas om att vänstern alltid har rätt och det sänker historien till pamflettnivå. Det märks också i urvalet av Artur Lundkvists politiska artiklar som finns med i volymen. Inte fullt så kul.

PEO LUNDIN

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22