NORDFRONTEN. Hitlers ödesdigra krig i Norge

Apr 14th, 2008 | By | Category: 2008-3, Recension

Omslag till NordfrontenAv Asbjørn Jaklin
Nordfronten. Hitlers skjebneområde 2006
Översatt av Ulf Gyllenhak
Forum 2008

När man ser olika TV-program om Andra världskriget är det lätt att få uppfattningen att striderna utkämpades i först och främst, Afrika, Italien, Frankrike och Sovjetunionen innan det Tredje Riket drabbades på hemmaplan. Det är förvisso sant, men lite underligt är det att historieskrivningen och dess berättare verkar ha glömt Nordfronten – den stridslinje som gick i Norge, norra delarna av Finland och Kolahalvön. Hitler själv var noga med att framhålla att de norrut förlagda trupperna befann sig krigets ödesområde – Schicksalzone dieses Krieges – och att detta måste beskyddas till varje pris.

Asbjörn Jaklin Den norske journalisten Asbjørn Jaklin har tagit på sig att beskriva detta Hitlers nordliga, blodiga och grymma krig på dryga 380 sidor (inklusive noter, litteraturförteckning och register) i boken Nordfronten.

Det som mest gripit mig i skildringen är att merparten av de tyska soldaterna bar sig åt som svin mot krigsfångar, civilbefolkning och djur. Att det verkligen var så bekräftas av annan litteratur från epoken, inte minst i Beevors Stalingrad. Soldaterna i Nordnorge dödade fångar för minsta lilla felgrepp – som att ta snedsteg av trötthet, eller försök att plocka upp en fimp från marken – och flådde kor levande eller satte eld på får och lät dem rusa runt som facklor. Det är svårt att tänka sig hur något sådant kunde ses som nöje. Och under återtåget, när nazismen i stort sett var tillintetgjord, passade tyskarna (och de medlöpare som fortfarande fanns) på att bränna så många hus som de någonsin kunde, samtidigt som de var ute efter att döda alla norrmän som vägrade följa med dem söderut.

Särskilt rysansvärd är beskrivningen av hur nazisterna pryglar fångna frihetskämpar till döds. Till detta fanns inga vittnen men efter kriget kunde rättsmedicinare fastslå att norrmännen inte skjutits. De hade slagits ihjäl.

Under hela kriget fanns ett motstånd mot att Norge var ockuperat. Många unga norrmän lyckades ta sig till England där de utbildades att bli sabotörer. Dessa gjorde våghalsiga kommandoräder mot tyska installationer. Norska fiskare arbetade för brittisk underrättelsetjänst. Även britter och ryssar kämpade på norsk mark. Sovjetiska ubåtar satte i land partisaner och brittiska sjömän förlorade livet i strider mot tyska fartyg.

Ett mycket dramatiskt skeende var när det tekniskt avancerade slagskeppet Tirpitz (uppkallat efter den tyske amiralen Alfred von Tirpitz) sänktes en bit från Tromsø. Det hade skickats till Norge för att ingripa mot de allierades arktiska konvojer med förnödeheter till Sovjetunionen. Enbart genom att finnas där var Tirpitz ett hot som band stora brittiska resurser. London bestämde att slagskeppet måste sänkas medan det låg förtöjt.

Första försöket gjordes i september 1943 i Altafjorden. Ett par av flera topphemliga miniubåtar lyckades nå fram och placera stora mängder sprängmedel under fartyget. Resten av miniubåtarna sjönk med man och allt. Tirpitz reparerades och flera försök gjordes att fälla bomber från flygplan på skeppet. Men det var först i november 1944 som Hitlers sista slagskepp tillintetgjordes i Tromsö fjord. Nästan tusen tyskar stupade.

Dessa många olika insatser lyckades så pass bra att de fick tyskarna på defensiven. I samarbete med brittiska och franska styrkor lyckades norrmännen för kort tid återerövra Narvik.
Att Adolf Hitler lade så stor vikt vid norra Norges strategiska betydelse berodde på att han fruktade att de allierade skulle inleda en invasion därifrån.

Även det nordryska området kring hamnstaden Murmansk var enligt Hitler strategiskt viktigt. Ryska och tyska trupper stred där både i myggrik sommarhetta som i vinterköld och cirka 100 000 soldater miste livet där. Allt detta fick betydelse för nazistiska aktioner i Nordnorge.

Asbjørn Jaklin har gått mycket noggrant tillväga i sin research. Därför kan han beskriva stridsscener med rå realism och förklara hur civila norrmän lyckades klara sig igenom alla umbärande.

Hur viktig var då striderna om Nordfronten? Jarvik anser att de hade stor betydelse. Om Murmansk fallit skulle aldrig allierat krigsmaterial och andra förnödenheter till Röda Armén ha kommit fram. Ett skäl till att Tyskland misslyckades med att erövra Murmansk var att Hitler band stora styrkor i Nordnorge.

Där kände sig tyskarna trängda mot krigsslutet. Många norrmän ställdes framför exekutionspatruller och sköts. Man kunde bli straffad för att en tysk inte tyckte att hövligheten mot honom var tillräckligt stor. Många civila mördades efter att de gömt sig och i en del fall förekom våldtäkter.

Hitlers fruktan för en allierad invasion av norra Norge var inte ogrundad – till att börja med. Men han följde sin magkänsla långt efter att de allierade gett upp dessa invasionsplaner och i ställer sökt sig söderut i sin planering. Ännu 1944 hade Tyskland kvar 150 000 soldater i norra Norge.

Asbjørn Jaklin berättar fascinerande historien om Nordnorge som ett spel, ett eget drama i världskrigets stora teaterakt. Nordfronten är, så vitt jag vet, den första samlade berättelsen om Andra världskriget i norr, på Sveriges tröskel. Den som är intresserad av historia från det egna området har en ovärderlig bok att läsa från.

KJELL E GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22