NATTVÄKTARNA

Mar 17th, 2010 | By | Category: 2004-1, Recension

Av Ken Follett
Hornet Flight, Dutton 2001
Översatt av Ylva Mörk
Albert Bonniers Förlag 2003

Det är 1941. Danmark är ockuperat av tyskarna. Ute på de västliga ön Sande får artonårige prästsonen Harald Olufsen stopp på sin hemmagjorda ångmaskinsmotorcykel (!) och går i natten mot hemmet. Det regnar och för att förkorta vägen sneddar han över en tysk bas och observerar där en egendomlig maskin. Vad kan den användas till?

Samtidigt drabbas engelska bombflygare av oförklarliga förluster. Det verkar som om överraskningsmomentet i deras nattliga räder gått förlorat. Fienden tycks i förväg veta att engelsmännen är på väg och ger sig upp i luften där de väntar på att förgöra dem.

Detta är förutsättningarna i Nattväktarna av engelsmannen Ken Follett, han som skrev Nålens öga och som med all rätt räknas till väldens främst spänningsförfattare. Som garvad läsare av thrillers måste jag säga att mer spännande än det rakt igenom är i Nattväktarna kan det inte bli. Ständigt nya, oväntade episoder får en att jaga vidare i boken, balanserande mellan en önskan om att få veta hur det går och en rädsla att detta roliga ska ta slut. Det gör det förstås men då har man njutit av mer än 400 tättryckta sidor alldeles utmärkt översatta till läsvänlig svenska av Ylva Mörk.

Som pojke älskade jag att läsa Bigglesböcker och som vuxen har jag i mitt ”hemliga rum” dolt ett sjuttiotal av dessa nära nog förbjudna historier. Nattväktarna har mycket av de bästa sidorna hos Bigglesböckerna och dess personteckning är föga mera djuplodande än vad gamle ”kapten” W E Johns mäktade. Skillnaderna är dock påtagliga. Det ges visserligen nervpinande flygäventyr också i Nattväktarna men de är ej frekventa. Kärlek var förbjudet i Biggles, här är det inte bannlyst. Värderingarna är gud ske lov moderna i Nattväktarna. Färgade är värda lika mycket som vita, kriget är inte tyskarnas utan nazisternas fel och allt är ej bara svart och vitt.

Nazisterna är dock minst lika räliga hos Follett som någonsin hos Johns. Harald Olufsen älskar jazz och går på en klubb för att höra den färgade pianisten Memphis Johnny Madison då en grupp militärpoliser dyker upp och en officer beordrar: ”Artister av lägre ras är inte tillåtna. Den här klubben är stängd”. Harald blir rasande och protesterar på olika sätt. Vilket leder till att han avstängs från sin skola och är ganska illa ute.

Winston Churchill var som bekant Englands store krigsledare. I Nattväktarna är han med och skildras både roande och övertygande. Så promenerar han av och an på krocketplanen på sitt officiella lantställe.

Denna dag har Hitler satt igång med att invadera Sovjetunionen. Churchill fruktar att Hitler ska besegra ryssarna. Det skulle i så fall betyda slutet för västalliansen. Men det finns hopp. ”Den ryska vintern besegrade Napoleon och den kan göra sitt med Hitler också.”

Churchill menar att England måste hjälpa Ryssland och man genmäler då att det knappast kan vara någon lätt sak för en antikommunist att föreslå det. Churchill svarar: ”Om Hitler så invaderade helvetet skulle jag åtminstone ge djävulen att positivt omnämnande i underhuset.”

Som Bigglesälskare noterade jag att min store hjälte i den spännande Biggles i Norge besökte Strömstad och Sverige några timmar. Också i Nattjägarna är Sverige med på ett litet hörn. Stadshuset i Stockholm figurerar i en nervpinande scen där man lurar en agent följa efter fel kvinna. Och Mälarens vatten är grått …

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22