NATTROND

Sep 5th, 2009 | By | Category: 1999-3, Recension

Av Helene Tursten
Anamma 1999

Boken börjar med att en äldre sköterska säger sig ha sett en kollega, som varit död i 50 år. Teckla hade hängt sig på vinden i det privata Löwanderska sjukhemmet.

”Jag vet, det var hon!” Just när nattsköterskan uttalat de orden mörkläggs hela sjukhuset totalt och respiratorlarmet börjar tjuta. Kaos!

Så får Helene Tursten igång spänningen i denna sin andra bok. Debuten var ju Den krossade Tanghästen, i en helt annan miljö och i lugnare tempo har hon samma arbetskamrater. Poliserna, Chefen finns där, Jonny, som är en retsam kvinnotjusare, Tommy, Som står Irene Huss – kriminalinspektör – närmast, Birgitta, som trakasseras för sin kvinnliga fägring, finnen Hannu Rantala, som har en mycket speciell intuition. Det är ett fint gäng, som äter för mycket pizza, Familjen är densamma med kockman, tvillingdöttrar på 14 år, den svåra tiden, tonåren. Hunden Sammie ger sitt till hemkänslan och vardagslivet.

Huss och hennes kollegor får veta att man har hittat en sköterska, Marianne, strypt, och hon ligger ovanpå det saboterade aggregatet på Löwanderska sjukhemmet i Göteborg. Ytterligare en sköterska är spårlöst försvunnen. En patient, som eller operation låg i respirator fick hjärtstillestånd, kunde inte räddas. Många är inblandade naturligtvis. Men vilka kunde ha intresse av att ge Löwanderska ett dåligt rykte?

Helene har här riktat kritik mot vår tids nonchalans och ointresse för de mest utsatta i vår tids samhälle. Hon spinner in dessa sanningar i spänningen, för visst är den spännande, men i ett annat tempo än Tanghästen. Tror inte man ska jämföra. Läsvärd är Nattrond och den som gillar ”spökis” får en rysning på köpet

MARGARETA MORELIUS



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22