Av Camilla Grebe och Åsa Träff
Wahlström & Widstrand 2009

I diskussionen om förlagens inriktning på att plocka fram nya säljande namn, där pseudonymen Lars Kepler var huvudexemplet på att man mer riktar in sig på smart marknadsföring än på gediget författarskap, har också de debuterande systrarna Grebe och Träff nämnts. Systerskapet skulle locka till intervjuer och morgonsoffor.

Men förlagen har fått försvarare: det är deras uppgift att sälja så bra som möjligt så att ekonomin tål att många kan bli utgivna.

Nu vill jag inte ge mig in i den diskussionen, men vill definitivt avföra systrarna från att vara exempel. Deras debut är i högsta grad värd förlagets marknadsföringsinsatser. Den kallas psykologisk spänningsroman på omslaget, och det stämmer. Det finns mord, det finns polisutredning, men hela tiden är det huvudpersonen och hennes agerande som möter läsaren.

Hon är, liksom en av systrarna, psivatpraktiserande psykolog och psykoterapeut på Söder i Stockholm. Hon är änka efter en läkare, olämpligt bosatt på Värmdö långt ut, ensligt och mörkt. Och hon är mörkrädd, orolig och dricker för mycket vin (stämmer inte på psykoterapeut Träff).

Men hon vet bäst, vill inte fly in till storstaden ens när det blir allt mer uppenbart att hon är utsatt för hot. Hennes kollega och bästa vän, och poliserna är tydliga med att hon är i akut fara. Och det blir en del våldsaction också.

Det är goda inblickar i psykoterapiverksamhet, i komplicerade människors sätt att hantera sina liv. Visst vill vi veta vem som ligger bakom mord och hot, men också hur huvudpersonen ska reda upp sitt liv. Och vi känner hur ensamt det är ute i skärgården.

Så läs boken!

LEIF-RUNE STRANDELL

Camilla Grebe och Åsa Träff. Foto Sandra Qvist