MYTEN ROMMEL

Oct 28th, 2010 | By | Category: 2010-4, Recension

Omslag till Myten RommelAv Maurice Philip Remy
Mythos Rommel 2002
Översatt av Per Holmer
Fischer & Co 2010

Anledningen till att det kommer mängder av biografier om nazistiska koryféer (en ny om Goebbels har just anlänt till Dast) torde bero på att dessa människor fortfarande utstrålar fascinationskraft, om än rätt vidrig sådan.

Mindre vidrig än de flesta högre beslutsfattare i Tredje Riket torde Erwin Rommel ha varit. Han var visserligen – åtminstone till att börja med – en devot Hitler-beundrare, en beundran som tydligen gick åt båda hållen. Hitler förtjustes över soldaten som, i likhet med honom själv, inte respekterade överordnade officerare i alltför hög grad.

Redan under sitt första uppdrag som befäl under första världskriget lyckades Rommel genom att bryta mot givna order vinna en betydelsefull seger i ett slag. Givetvis blev han besviken när någon annan såg till att få medaljerna. I Frankrike gjorde han om bravaden, men den här gången såg han till att rätt person fick äran. Rommel upptäckte vikten av att ägna sig åt egen PR. Han fick lite senare hjälp av propagandaminister Joseph Goebbels. Som befäl för den Sjunde pansardivisionen förflyttade han sina trupper längre och snabbare än någon gjort tidigare, och detta gjorde att han befordrades.

När Rommel hamnade i Afrika där han först kom att strida mot brittiska imperietrupper fick han smeknamnet Ökenräven och Goebbels såg till att han framställdes som en oövervinnelig hjälte, något som till och med de allierades soldater och officerare trodde på ända fram till slaget om El-Alamein.

Mot slutet blev han ledare för de tyska trupper som avsågs försvara västra Europa mot det väntade angrepp som kom på D-dagen 1944. Då det visade sig att Rommel inte kunde mota angriparna vid stränderna, så som han tänkt, insåg han att kriget var förlorat.

20 juli 1944 iscensattes ett attentat mot Adolf Hitler. Det upptäcktes att Rommels namn fanns med i listan på de sammansvurna tänkt tillsätta som ledare för Tyskland. Men Hitler överlevde och det bestämdes att fältmarskalken måste röjas ur vägen. Men eftersom propagandan förvandlat mannen till en tysk hjälte kunde han inte avrättas offentligt. I stället hämtades han i hemmet och i ett grustag en bit därifrån lämnades han tillsammans med ett vapen. En nazitrogen läkare skrev ut dödsattesten – ”hjärtslag till följd av tjänsteolycksfall på västfronten”. Sedan fick han statsbegravning.

Maurice Philip RemyHur som helst var Erwin Rommel ett lysande militärt fenomen av sin tid. Författaren och dokumentärfilmare Maurice Philip Remy, född 1962 i München, har med sin bok kastat nytt ljus över den berömde krigaren. Han har rotat i arkiven och hittat delvis nytt källmaterial. Det är en bok som absolut kommer att gå hem hos mängden av MÖP (Militärt Överintresserade Personer) och troligen också hos fler än så.

Rommel var omtyckt, men också fruktad, av sina underordnade – en man som krävde lika mycket av dem som av sig själv, och han var en ledare som helst befann sig nära fronten, väl synlig för sina soldater. I hemmet var han inte det minsta hård. Han älskade sina närmaste och de såg honom som en varm människa.

Det är kanske den kombinationen som gjorde att tyskarna i Afrika, där Rommel hade stort inflytande, inte gjorde sig skyldig till några övergrepp mot lokalbefolkningen – till och med judarna lämnades i fred.

Fast vad han egentligen visste om sådana saker i hemlandet eller på östfronten är fortfarande höljt i dunkel. Remy borde kanske ha grävt djupare i arkiven.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22