MURDER BAG

Apr 12th, 2015 | By | Category: 2015-04 apr, Recension

Omslag till Murder bagAv Tony Parsons
The Murder Bag, 2014
Översatt av Gabriel Setterborg
EA Förlag, 2015
ISBN 978-91-87519-43-7, 399 sidor

”Imponerande! Spännande och mänsklig, intensiv och trovärdig”, skriver Lee Child [pseudonym för den brittiske kriminalförfattaren vars romaner om Reacher utspelar sig i USA] och det kan han ha rätt i. Parsons är ingen duvunge när det gäller skrivande. Tidigare har han mest skrivit familjedramatik inom pärmarna, publicerats på 39 språk, erhållit British Book Of The Year Award och toppat engelska bästsäljarlistor. Det är klart att också han skulle hoppa på kriminaltåget och naturligtvis gör en så erfaren skribent ett bra jobb även i den nya genren.

Han är skicklig när det gäller att gestalta människor. Inte minst tror man på hans huvudperson kriminalassisten Max Wolfe, ny på mordroteln i Londons West End Central, som ligger nära de berömda skrädderierna på Savile Row. Det hör kanske till de mer seglivade schablonerna att en sådan man ska ha privata problem. Max har förlorat sin hustru till en annan man men fått behålla den unga dottern Scout. Det är inte lätt att både vara upptagen polis och en bra pappa och detta dilemma beskrivs, tycker jag, schablonfritt. Här finns likheter med Parsons bestseller (drygt två miljoner sålda exemplar) Man and boy där huvudpersonen är en ensamstående far till en pojke.

Tony ParsonsMan märker också en del av författarens förflutna i huvudpersonens musiksmak. När han boxas på gymmet lyssnar han på punkbandet The Clash, ett band som Parsons (född 1953) umgicks med när han på 70-talet var uppburen skribent på tidningen New Musical Express.

I bokens prolog beskrivs en gruppvåldtäkt och mord på en tonårsflicka 1988 och detta får återverkningar tjugo år senare när Max Wolfe ska utreda två mord som först inte verkar höra ihop men sedan kommer det fram att offren gått i samma exklusiva skola.

Det har blivit en listigt komponerad roman med många irrgångar att ta sig igenom innan historien tar slut. Lite ovant är det att läsa om kriminalpoliser som trivs med sitt jobb och mestadels är nöjda med sitt hemliv och inte det minsta rädda för sina chefer.

Naturligtvis får jakten på mördaren – en seriemördare, visar det sig – konsekvenser för kriminalassistent Wolfe. När han närmar sig sanningen blir det också allt farligare för honom själv. Och för hans sjuka femåriga dotter.

Detta är kanske en kliché i sig men turnerad så väl att man inte tänker så.

PER MAGNUSSON

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22