MÖT MIG I ESTEPONA

Sep 7th, 2011 | By | Category: 2011-9 sep, Recension

Omslag till Möt mig i EsteponaAv Åke Edwardson
Leopard Förlag 2011
ISBN 9789173433303, Inbunden, 278 sidor

I deckarsammanhang är Åke Edwardson mest känd för sin serie om Göteborgskommissarien Erik Winter. Den senaste titeln där kom för tre år sedan. När författaren nu återkommer i genren är det med en internationell thriller.

Edwardson är också känd för att behandla det svenska språket knivskarpt. Det gör han här också. Det är ofta så prydligt välskrivet att det nästan blir tråkigt. Humor har aldrig kännetecknat författaren, vilket jag saknar mer i denna bok mer än tidigare. Att låta huvudpersonen ideligen upprepa vad andra säger i dialogen blir mer tjatigt än roande.

En framgångsrik affärsman, Peter Mattéus, får en försändelse med fotografier på sin familj och en nyckel till en förvaringsbox. I boxen ligger en mobiltelefon…

Det är den mycket fyndiga upptakten till denna thriller som mestadels utspelar sig på den spanska solkusten. Det förflutna håller på att komma ikapp Mattéus.

Men även om Åke Edwardson tveklöst har skrivit en intressant bok, så saknar jag det lyft och den spänning han skapade i sina Winterböcker. Det är välskrivet, det är en fantasifull och dramatisk intrig. Men ack, det blir ändå ganska tråkigt.

NISSE SCHERMAN

Åke Edvardson är Göteborgs store författare av kriminalromaner. Han räknas också till en av landets bästa deckarförfattare, främst genom sin långa svit om kommissarien Erik Winter. Edvardson är visserligen född i Småland men verkar i Göteborg och Erik Winters miljö är västkuststaden. Åke Edvardson har på senare år experimenterat något med sitt språk och skrivit böcker om annat är hr Winter.

Den nya boken Möt mig i Estepona kallas för thriller på omslaget. Visst. Åke Edvardson kan sitt hantverk. Utan och innan. Han vet hur man ska skriva en spänningsbok. Och den här romanen innehåller alla de beståndsdelar som fordras för att skapa den täthet som gör att läsaren vill vända fler och fler blad.

Men vad är det som gör att man lägger ifrån sig boken med viss irritation och besvikelse. Jag vill inte avslöja handlingen, men alla dialogerna känns tjatiga och slutet anade jag långt innan jag var i närheten av de sidorna. Det fanns för mycket av Blåsningen i upplägget. Kvasipsykologiska figurer som inte känns trovärdiga och märkliga politiska intriger, säger en som mött motståndsrörelsen i Spanien under Francotiden. Jodå, jag inser att det här handlar om baskiska gossar.

Upplösningen ter sig för mig som att Edvardson vill hålla läsaren på gott humör. Bokens budskap går mig helt förbi. På omslagets insida står följande: ”Jag fascineras av stunden, sekunden när någon tvingas ta ansvar för sitt tidigare liv. När fasaden rämnar under den obarmhärtiga solen. För det du gjort med någon, eller det någon gjort med dig kommer alltid ifatt, var man än försöker gömma sig. Åke Edvardson.” Ovanför detta aktstycke en bild där Edvardson ser svår ut. Är dessa rader budskapet, är dessa ord som saknar djup, tankemöda och originalitet det vi får ut av Edvardsons nya bok?

Karlen är en flyhänt skribent, journalist som han är. Återgå till de personer och den miljö du gestaltade, Åke Edvardson, i Winterböckerna. Det önskar nog många som hyllat dig som spänningsförfattare. Jag är en av dem.

LENNART HÖGMAN

Åke Edwardson

Åke Edwardson. Foto Anders Deros

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22