MÖRKA STRÖMMAR

Nov 24th, 2010 | By | Category: 2010-4, Recension

Omslag till Mörka strömmarAv Arnaldur Inđridason
Myrká 2008
Översatt av Ylva Hellerud
Norstedts 2010

Det är höst på Island. Vinden svider som en örfil. Elínborg, som är polis och utredare av fallet, fryser i sin kappa och ryser över snusket hemma hos människor som hon kommer i kontakt med under sin spaning. Det är knarkhandlare som har småbarn och som inte städar. Det är en närmast debil kvinna som räds elektricitet och hon städar inte heller. Elínborg möter också den levande sorgen hos drabbade familjer; de som utsatts för brutalt våld och lämnats att på egen hand hantera sina sargade liv. Brotten de utsatts för, kvinnovåld, kvinnoskändning, kvinnomord och bortförande, har en låg straffsats, några månader, ett år, knappt kännbart för en förövare. Skammen att vara offer är så oerhört mycket större – en skam på livstid.

Arnaldur IndridasonFörsta kapitlet har en underbar knorr. Mordet på en ung människa i Reykjavík visar sig bli en komplicerad historia med hämnd som underton. Det är en fyllig berättelse och en absolut hygglig deckargåta.

Elínborgs bristande familjeliv trycks in i berättelsen då och då. Hon har en sambo som tar hand om barn och mathållning. Hon har dåligt samvete. Ja…, jag vet inte…jag tycker att paret verkar har delat upp familjebördorna både praktiskt och fungerande. Författaren har dock gett henne för många barn, i alla fall. Något av dem hinner hon inte säga ett enda ord till och varför ska läsaren då bry sig om ungen.

Läsaren letar efter skälen till varför barnen nämns. (Det där med dåligt samvete håller inte, barnen mår bra, karlen älskar henne och hon lagar mat och dricker vin hela helgerna. Hon har det som vanliga hyggliga arbetande människor) – Om det inte är för att spegla mödrars skuld till formandet av kommande kriminella. Elínborgs äldste, en styvson, har lämnat familjen i vredesmod. Hennes äldste biologiske son är på väg att göra detsamma. De hatar Elínborg, sin mor, till hennes oförställda häpnad.

Den brutale kriminelle i mordhistorien som utreds har en mor som han hatar. Är i själva verket Mörka strömmar en dimridå för den verkliga skräckisen, att pojkar vanligtvis hatar sina mödrar till den grad att de lämnar hemmet för att dra ut i världen och hämnas henne genom att ge sig på unga kvinnor?

För dem som inte läst om polisen Elínborg tidigare är några spridda kommentarer (en ungefär var 40:e sida) om vad Erlendur Sveinsson möjligen är eller gör, obegripliga. Denne Erlendur dyker inte upp. Han är borta under utredningen och sägs vara försvunnen i slutet. Det enda begripliga om honom sägs i baksidestexten, nämligen att han är någon annan stans. Egendomligt!

Till slut vill jag säga att författare som hjälper till att påpeka den haltande kvinnosynen i demokratier bör läsas! Igen och igen!

HELENA SIGANDER

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22