MORFAR SKREV INGA MEMOARER

Jan 12th, 2014 | By | Category: 2014-01 jan, Recension

Omslag till Morfar skrev inga memoarerAv Gustav Fridolin
Forum 2013
ISBN 978-91-14031-5, 366 sid

Den unge riksdagsmannen och språkröret för Miljöpartiet, Gustav Fridolin, har skrivit en bok om sin namne och morfar. Tidigare har han författat fyra böcker med politiskt syfte, här debuterar han med en roman, en, som han själv säger, biografisk roman. Det är samtidigt en historisk roman om en tid många fortfarande kommer ihåg, skildrad genom författarens eget temperament och i viss mån ett minne som inte är spiksäkert i alla lägen. Men vi vet alla att minnen sviktar, så det är en randanmärkning.

Det är en väl komponerad, väl skriven bok som genomsyras av kärlek och respekt för en människa som betytt mycket för författaren. Det handlar mycket om gemenskap och om behovet av sådan.

Morfar Gustav Fridolins livs- och klassresa inleds i ett Sverige där fattigdom var oerhört vanlig. Han föddes i Göingebygden, Snapphanarnas gamla hemvist i nordöstra Skåne, i en skara på nio syskon där modern skötte hemmet och dessutom arbetade extra hos mer välbärgade bönder. Fadern var anställd hos den lokala järnvägen och trots bristen på pengar fanns det alltid mat på bordet.

Vid nio års ålder upplever han katastrofen. Han är en ”oäkting”, född utanför äktenskapet, något som på den tiden var att likställas med att vara paria. Traktens myndighetspersoner har uppmärksammat hans studiebegåvning, men han tackar nej till erbjudandet om studier. Plikten framför allt och plikten säger att han ska arbeta och betala tillbaka för allt han fått och inte ligga någon till last. Första jobbet är som springpojke hos handelsmannen där han sköter sig väl. Efter en tid hamnar han i Malmö, visar intresse för kläder och blir anställd i en bättre herrekipering. I rikets tredje stad träffar han under 1950-talet också den kvinna han gifter sig med, får barn och en liten, men egen lägenhet. Det är början på Välfärdssverige vi ser och Gustav är en av dem som byggde välfärden. Tiden rinner iväg, bekymmer hopar sig men Fridolin blir småningom ägare till en egen herrekipering i Vittsjö nära Markaryd i norra Skåne. För Dasts läsare är orten troligen känd som födelseort för den på sin tid berömde brottslingen och skräddaren Bildsköne Bengtsson. Dennes kostym hänger som ett museiföremål i Fridolins butik.

Vi får följa den äldre Fridolins liv fram till slutet och innan dess hinner han träffa den yngre Fridolin som bestämmer sig för att berätta om morfaderns liv, och gör det på ett imponerande enkelt och träffsäkert språk. Han berättar om ”de bättre människornas” förakt för de som står under dem i socialt hänseende, om läkares tro att Engelska sjukan oftast drabbade oäktingar eller lärosäten borde förbehållas dem med högre social bakgrund för att inte degenereras. Vi får också en inblick i den föränderliga sjukvården. Man förstår att det finns politiska avsikter med vissa avsnitt som speglar unge Fridolins egna värderingar. Men det är skickligt gjort och alls ingen pamflettlitteratur.

Berättelsen om en mans liv i en epok som faktiskt var en brytningstid i Sverige är intressant. Kanske också lärorik eftersom det samtidigt är en skildring av hur vårt land moderniserades. Det kunde ha blivit mer politik, kanske till och med partipolitik, något jag fruktade när jag började läsa boken, men Fridolins genuina intresse för morfaderns levnadsöde skiner igenom hela tiden och detta ger boken ytterligare substans.

KJELL E. GENBERG

Gustav Fridolin

Gustav Fridolin. Foto Christine Olsson

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22