MORDFÖRPACKNINGAR

Jul 5th, 2016 | By | Category: 2016-07 juli, Recension

Omslag till MordförpackningarAv Karl Berglund
Avd. för litteratursociologi, Uppsala universitet, 2016
ISBN 978-91-982819-1-0, danskt band, 287 sidor

Det här är andra delen (av tre) av Karl Berglund doktorandverksamhet. Den första, Deckarboomen under lupp,  som kom 2012 tog upp statistik över kriminallitteraturen 1977—2010 (läs artikel och Karl Berglunds egen berättelse om hur det började). Han fick Deckarakademins fackbokspris för den.

Nu har han granskat ”Omslag, titlar och kringmaterial till svenska pocketdeckare 1998—2011” som är bokens undertitel. Han har studerat hur pocketdeckarna har förpackats under den här perioden.

Karl BerglundVi som är trägna läsare känner igen det han tar upp, hur författarnamnen i sig får allt mer av varumärkeslogotyper, hur omslagen ska se ut för att vi genast ska förstå att detta är en deckare, och så vidare. Det roliga för ickeakademikern är att få siffror på hur detta utvecklats och hur genomtänkt från förlagen förpackningsdesignen är.

Några små aha-upplevelser får man ju, t ex att det är så stor skillnad på hur manliga och kvinnliga författare presenteras på böckernas författarporträtt (gissa, inte så svårt…).

Han kan också visa hur förpackningen blivit allt mer sofistikerad även under den här relativt korta perioden.

Författarna har blivit allt mer egna varumärken som kan användas på fler sätt, till exempel som delar i kokboksutgivningen: Smaker från Fjällbacka (Läckberg och Hellberg), Skärgårdssommar. Matbok från havsbandet (Viveca Sten) och flera andra. Karl Berglunds avslutande kommentar: ”En fånig författarshow, kan tyckas, men när det gäller 2000-talets framgångsrika svenska deckare är författarvarumärkenas betydelse svår att överdriva. Författaren är verkligen inte död — författaren är den nya texten.”

Den här avhandlingen (obs mycket litteraturvetenskapligt facksnack) var kul att läsa, i alla fall för oss som kommer i kontakt med många böcker och ser hur förlagen jobbar med marknadsföring. Som det ska vara i en avhandling är det massor av fotnoter, många tabeller, appendix och källförteckning.

Som opponent (ej litteraturvetenskapligt skolad) har jag bara en anmärkning: Den tidning där jag gjorde mina första journalistiska lärospån, som recensent, heter Bohusläningen (med ett n i mitten).

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22