MORDET VID STJÄRNESAND

May 7th, 2011 | By | Category: 2011-5 maj, Artikel, Recension

Omslag till Mordet vid StjärnesandAv Johan Birath
Atremi 2003 och löpande
ISBN 91-89527-32-1, 204 sidor, mjukband

Jag tillbringade min barn- och ungdoms somrar vid den underbart vackra sjön Sommen på gränsen mellan Östergötland och Småland. Min familj bodde på den otillgängliga Aspenäs udde där Den heliga Birgitta anses ha fått sina första uppenbarelser. Närmaste tätort var byn Malexander med gul sand, vit 1800-talskyrka och idylliska hus. Jag skildrande denna älskliga plats i min kriminalroman Och pistolen full av smärta … (1972). Där vandrar min antihjälte Jöran Bundin med sin treårige son Magnus vid handen:

Den vita kyrkan sträckte sitt spetsiga torn mot den blå himlen. Träden intill vägen blev orglar av sommarmusik när sjövinden brusade kring bland kvistar och blad. Osynliga bin bildade kyrkokör och sjöng psalmer av surr till orgelns toner. Vägen svängde ner i en klyfta mellan mjuka sanddyner. På högra sidan låg hembygdsgården med en utblommad majstång spretande mot skyn. Framför oss vidtog Sommens genomskinliga vatten, gult över sanden längst in, sedan djupnande i svart innan himlens blåskimmer slog igenom.

Min barndom med en dominerande, alkoholiserad godsägarfar och min med honom ständigt lojala mor, var problematisk på många sätt, men vistelsen vid Sommen kändes som besök i Himlen. Elektriskt ljus, rinnande vatten och väg saknades helt. Det var gott om huggormar, myggor, fästingar, bålgetingar och blodiglar. Här kunde inget riktigt ont och skrämmande hända, trodde jag intuitivt. Min lilla syrra och jag var inga “privilegierade” godsägarungar utan fick jobba ganska hårt med vedhuggning, vattenbäring, fiske i hårt väder och rensning och torkning av nät. Det var underbart!

Chockartad
Ur den synvinkeln blev Malexandermorden 28 maj 1999 en chockartad upplevelse för mig.

Egentligen var det kanske i första hand inte den hemska illgärningen i sig som berörde mig så oerhört starkt, utan att den utförts i mitt paradis Malexander. Hur var det möjligt att så brutalt döda de två poliserna i denna undersköna trakt och därtill för att citera Heinrich Heine: “im wunderschönen Monat Mai”?

Jag åkte till Malexander och besåg mordplatsen och jag skrev en hyllningsroman till Sommen  Passageraren (2005). Och jag läste Elisabeth Åsbrinks bok Smärtpunkten (2009) om morden. Där berättades om ene polisens elvaåriga dotter som var på musikresa till Danmark då hon fick veta om faderns död. “På färjan tillbaka från Danmark till Sverige hängde löpsedlarna gula bredvid varandra på rad: en stor bild på hennes pappa, bredvid ordet MÖRDAD.”

Flickans mamma sade att dottern innan resan var glad och sprallig. Efter blev hon en annan. Aldrig glad och utan spontanitet ..

Efter detta fick vi 2010 vår förste självmordsbombare. Denne terrorist var från Tranås vid Sommen …

Smittat av ondska?
Det känns som om mitt barndomsparadis smittats ner av ondska. Men människan är sig lik i alla tider. Även människor vid Sommen. Nu har jag just läst en fascinerande skildring av ett Malexandermord som begicks mer än hundra år innan jag föddes. Det är mina vänner Solveig och Lennart Svensson som gett mig en nyutkommen bok: Mordet vid Stjärnesand av Johan Birath. Den utspelas i början av 1820-talet, på kung Karl XIV Johans tid. Mördaren avrättades Kyndelsmässodagen, 2/2 1825. Kvinnan vilken anstiftade gärningen och svor sig fri från den, levde vidare till 1857 då hon dog efter lång tids sjukdom.

Johan BirathHistorielärare
Johan Birath är grundskolelärare i bl a historia och har skrivit en rad böcker, t ex Mordet i Mjölby (2003). Utan alla tvivel är han såväl en skicklig och noggrann historiker som en stilistiskt begåvad berättare. Jag har läst om det gamla mordet vid Stjänesand med stigande intresse. Det är spännande, välskrivet och med en övertygande tidsanda. De agerande personerna är psykologiskt trovärdiga.

Huvudperson är torparsonen och drängen Anders Andersson född 8 sept 1798. Han förefaller ha varit en välbyggd, stark och snygg karl. Därtill var han en duktig kroppsarbetare som orkade styva dagsverken och var populär hos sina arbetsgivare, även en så betydande man som baron Gotthard Theodor Pfeiff på Stjärnesand. Drängens intresse för kvinnor var stort och hans inviter besvarades av traktens pigor. Den älskogstörstande Anders Andersson verkar också varit lättledd, obetänksam och moraliskt svag. Kanske rent av enfaldig …

Berövad oskulden
Han fattade tycke för Katarina Andersdotter, född 23 juni 1800 och sedan han hade lovat henne äktenskap berövade han henne, det enda värdefulla en fattig piga på den tiden ägde,  oskulden. Sedan svalnade hans intresse, särskilt när han mött Anna Axelsdotter, f 8/12 1802.

Anna verkar ha varit sexuellt mycket skicklig och hård och bestämmande. När Katarina blev med barn ordnade Anna att Anders bjöd henne på giftiga karameller med fosterfördrivande verkan. Katarina fick missfall och anklagade Anders för saken. Denne satt i knipa men gifte sig med Katarina för att undgå straff.

Nu fick Anna honom till att dränka sin hustru. Han åkte fast och skyllde på Anna. Denna nekade dock ihärdigt och svor vid sin själs salighet på att hon var oskyldig. Hon gick fri men Anders dömdes till halshuggning. Han skrev till kungen om nåd, men fick inte det.

Kroppen steglades
Avrättningen skedde i Hogstad (även Vadstena har angivits). Mycket nyfiket folk samlades på galgbacken dit fångkärran anlände med den dömde längst bak. Mitt emot satt prästen. Anders Andersson tackade nej till supar och ögonbindel. Rackaren högg av högerhanden och sedan höjde bödeln yxan. Med ett dovt ljud gick den ända i stocken. Huvudet hamnade i granris och blod pulserade ut. Mördaren var död. Kroppen steglades på uttjänta vagnshjul.

Anna Axelsdotter möttes av anklagande blickar och elakt tal överallt i Malexander. Systern hade tjänat piga i en annan socken, Västra Harg, och där verkade det vara bättre. Hon flyttade dit och gifte sig med drängen Sven Nilsson som var född i Malexander. Han påstås inte ens ha märkt att hon inte var oskuld på bröllopsnatten. Äldsta barnet döptes till Katarina! Hennes hälsa var klen, modern vårdade henne ömt, men hon dog endast 22 år gammal. Lillasystern Johanna råkade i olycka och fick två söner utom  utomäktenskapet innan hon gifte sig.

Erkände sin skuld
På dödsbädden erkände Anna sin skuld. Kanske var det den förslagna Annas sätt att lura Vår Herre på konsekvensen av meneden ett drygt kvartssekel tidigare.

Morddramat i Malexander har drag av klassiskt grekiskt ödesdrama. Man funderar länge över personerna och deras sätt att agera. De här 1800-talsmänniskorna var obildade på ett sätt som vi har svårt föreställa oss. Folkskolan var inte införd, i bästa fall fick de av klockaren hjälpligt lära läsa i bok. Anders Andersson var kanske bara en snygg, sexuellt lysten, ung och ganska obegåvad dräng.

Att han är i stånd att utföra detta hemska dåd är något som förefaller förvåna omgivningen – säkerligen också han själv – han skyller på Anna Axelsdotter. Anders föräldrar får gå i graven med sin sorg och skam. Hans faster Annika lär inte haft några lyckliga dagar mera. Hennes man, den sympatiske och glade knekten Hultberg blev en livstrött och desillusionerad gubbe.

Frågan är om Anna Axelsdotter begrep vad som skett. Hon nekade envist till delaktighet och jag tycker inte vi ska vara så tvärsäkra på att hon ljög för sig själv. Dock sökte hon på ett sätt kompensera, hon döpte äldsta dottern efter mordoffret och vårdade henne maniskt. Och på dödsbädden bekände hon sin skuld för maken.

Vad hände egentligen?
Vad var det egentligen som hände – något som ingen tycks ha förstått?

Förmodligen ligger kärnan i skeendet i Anders Anderssons möte med Anna Axelsdotter. Professor Johan Asplund pekar i sin Storstäderna och det forteanska livet (1992) på den dynamiska kraft i form av ett “Tillfälle”, vilket kan uppstå då människors (främlingars) “trajektorier” (livsbanor) möts. Johan Asplunds exempel är mötet 1928 i USA mellan den skrupelfrie PR-mannen G P Palmer och den föga lyckade Amelia Earhart. Det ledde till att hon mot alla odds blev en världsberömd flygare.

Professor Asplund skriver att i en förmodern by på landet kommer Tillfället aldrig. “Det moderna Tillfället … skapar en resurs … som inte existerade före korsningsögonblicket. Partnerna är sig inte lika efter att deras livsbanor har korsats. Det uppstår inte bara en oanad resurs (som kan vara positiv eller negativ, konstruktiv eller destruktiv) utan också nya identiteter. Korsade livsbanor kan utgöra en pånyttfödelse; i en mening kan partnerna börja existera först i relation till varandra.”

I det förmoderna Malexander har tydligen skett ett möte och uppstått ett Tillfälle (en negativ, destruktiv resurs) som givit Anna och i synnerhet Anders nya identiteter. Ingen av de obildade inblandade fattade vad som skedde och ett grymt samhälle avkrävde sin vidriga hämnd.

Det är ytterst intressant.

Vilken film detta skulle kunna bli!

Sammanfattningsvis måste jag säga att Mordet vid Stjärnesand är en lysande kriminell faktabok. Den förenar på ett ovanligt sätt forskarmöda med berättartalang. Johan Birath har helt klart skrivit in sig bland dem med betydelse för den svenska kriminalgenren.

JEAN BOLINDER

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22