MÖRDAREN HAR INGA VÄNNER

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1998-4, Recension

Ett fall för Rosenbaum
Av Leif Silbersky och Olov Svedelid
Rabén Prisma 1998

Samuel Rosenbaum bör vara minst 85 är vid det här laget. Det är därför inte märkligt att han är trött. Men hans trötthet tröttar inte ut läsaren på samma sätt som de utslitna och desillusionerade poliser och detektiver som befolkat kriminallitteraturen under senare år. Rosenbaum må vara gammal och skröplig, med gula ögon och knarrig röst, men han är ändå en fascinerande person både utanför och inne i rättssalen. Han har också en enastående förmåga att låta sig involveras i intressanta brottmål som i årets roman, där den omutlige advokaten tvingas ge avkall på sina heligaste juridiska principer, när lille Adam, son till hans enda överlevande släkting Rhea, rövas bort. Författarna beskriver på ett fängslande sätt hur den mest oförvitlige kan tvingas överträda lagen när den privata sfären hotas. Mördaren har inga vänner är en bra roman, kanske den bästa jag läst i serien. Dock ett litet påpekande: varför inte uppdatera slanguttrycken så att de känns naturliga även för dagens yngre läsare?

BIRGITTA HÄRNER

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22