MOLLISAN TOWN Amberville, Lanceheim, Tourquai, Yok

Jul 10th, 2012 | By | Category: 2012-07 juli, Recension

Omslag till Mollisan townAv Tim Davys [pseudonym]
Mollisan Town 2012 (Amberville 2007, Lanceheim 2008, Tourquay 2010)
Albert Bonniers 2012
ISBN 978-91-0-012763-3, 1224 sid

Tim Davys är en svensk George Orwell (bakom den pseudonymen dolde sig Eric Blair medan Davys ännu är okänd). Att jag kopplar ihop dem beror på att Orwell skrev Djurfarmen – en mycket politisk berättelse – och att Davys i sin bokserie också har djur i huvudrollerna, visserligen mjuka leksaksdjur, men ändå. Lite politik finns också här, men allmännare än i föregångarens verk.

Tim Davys (pseudonym)Mollisan Town är en stad med fyra stadsdelar och författarens olika böcker, som nu samlats till en mastodontvolym, är betitlade efter deras namn. Amberville, som först kom ut 2007 och föregick av en rejäl reklamkampanj, är en gangsterroman där mjukisdjuren inte är särskilt mjuka. Det är en allegori, en rolig och fantasifull sådan måste jag säga, där sagotemat blandas med maffiaromantik som smakar Gudfadern. Här finns försök till skildring av mänskliga tillkortakommanden, om ondska och tankar om livet. Men det bottnar inte riktigt. Det hade räckt med genuint raffel – det kan man smälta trots att personligheterna är leksaker. Jag tänker emellanåt på vad min mormor sa om den klippta grisen: Mycket väsen, men lite ull. Fast jag fnittrade åt att ärkebiskopen är en pingvin.

Om Amberville hade avsikten att utforska ondska är ämnet det omvända i Lanceheim. Här handlar det om vad godhet är. Det är en filosofisk fråga som behandlas enligt samma formel som i TV-kanalerna Discovery och History. Det är minsta gemensamma nämnare som gäller och för att locka tittare brakar man på med tyngsta artilleriet. Bortser läsaren från det goda med det goda är upplägget kul även här, trots att överraskningsmomentet från första boken är borta. Mollisan Town har allt som en vanlig stad har, invånarna är, trots sitt ursprung i leksakslådan, som folk är mest. Somliga går på krogen, somliga hoppar i fel säng och somliga går i kyrkan för att tillbe en Gud som heter Magnus. Magnus får konkurrens av Maximilian som dimper ner från himlen, är godheten personifierad och kan utföra mirakel. Han får likt sin förebild Jesus trogna apostlar som lyssnar till hans obegripliga utljutelser.

Del tre är Tourquai vars upplägg är deckaren och nu blir det faktiskt skojigare, åtminstone för oss som har Dast som liv- och husorgan. Dessutom är de kvasifilosofiska funderingarna nertonade till förmån för historien. Det börjar med att den skrupelfrie finansmannen Osvald Gam hittas halshuggen på arbetet. Eftersom han är en leksak flyter inget blod, bara bomull, men det är illa nog. Dessutom konstaterar kommissarie Larry Blodhund, en lika luggsliten polis som någonsin Wallander, att huvudet saknas. Alltså går det inte helt och hållet att bli säker på att liket verkligen är ett lik. En kroppsdel kan ju faktiskt sys fast igen och då måste brottet få en ny och mildare rubrik.

Det är ingen samhällsomstörtande historia men författarens drift med alla de deckarschabloner vi fått dras med i decennier är godmodig och riktigt rolig. Det beror mest på att huvuddjuren är leksaker, om samma sak skrivits om människor hade jag knappast varit lika positiv. Men i denna version har det blivit en underhållande om ock tunn kriminalberättelse.

Att sträckläsa mer än 1200 sidor om dessa leksaker med mänskliga sinnen och drifter tar på krafterna. Än värre måste det ha varit att skriva alltsammans, försöka variera konfekten och komma på nya drastiska vändningar.

I Yok återgår författaren lite till frågor om livet, döden och den mänskliga moralen. Den utspelas i den stadsdel som fyllts med förlorat hopp och krossade drömmar. Man hittar fortfarande fyndigheter att gotta sig och le åt. Men efter alla dessa sidor riskerar leendet att stelna i en grimas.

ÅSA PETTERSSON

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22