MITT POETISKA LIV

May 19th, 2013 | By | Category: 2013-05 maj, Recension

Omslag till Mitt poetiska livAv Gunnar Harding
Wahlström & Widstrand 2013
ISBN 978-91-46-22287-3, 530 sid

Detta är en alldeles underbar skildring av en växande människa som med engagemang tar itu med sitt liv och via sina intressen försöker göra något konstruktivt av det – och har den stilistiska förmågan att beskriva hur han kom dit han hamnade. Samtidigt läser jag in de avgrunder som finns mellan litteraturens olika genrer.

Harding är född några månader senare än jag, vi har haft liknande barn- och ungdomsupplevelser – han i trakterna kring det område som på senare tid blivit mitt hem efter att jag övergivit min uppväxts Hälsingland och hamnar i Stockholmsförorten Bromma. Som unga intresserade vi oss båda för jazz, läste serietidningar, ungdomsböcker som De tre musketörerna och sprang på matinéer, hade små förhållanden som blev till besvikelser och överlevde dem.

Medan jag, både av tvång och intresse, hamnade i det som tysken kallar sekundärlitteratur sökte sig Harding till poesins och de sköna konsternas värld och hamnade lite men dock i opposition med det sena 60-talets och 70-talets ideologiskt hårdföra kretsar som sade att ”de som inte tycker som vi är våra fiender”.

Jag hamnade i musikbranschen och debuterade 1966 med en roman om en popgrupp. Året efter kom Harding med sin debut, en diktsamling med den fantasieggande titeln Lokomotivet som frös fast. Eftersom vi levde i skilda världar hörde jag aldrig talas om honom. Det gjorde jag först när jag på allvar börjat skriva och hittade hans bok Luffaren Svarta Hästen, en roman om ett brott, ett rånmord år 1909. En spännande, gripande och empatisk skildring.

Det gjorde att jag började läsa lite av hans poesi, men det var inte min musik. Däremot imponerades jag av hans bok Kreol som berättar om hur afrikanska rytmer och eggande sånger i Louisiana blandades med europeisk polka, sydstatsballader och pianostilen ragtime till ett musikfenomen som fått namnet jazz. Även i memoarerna finns historier som anknyter till detta ämne – inte minst när han gick på jakt efter Bunk Johnsons minne och grav. Bunk hade han en gång träffat både på Bromma flygplats och senare inne i Stockholm.

Jazz och poesi har gått hand i hand för författaren. Rätt ofta har han låtit sig ackompanjeras av dixielandband som Sumpens Swingsters och Riverside Jazz Band när han från olika scener läst sina dikter.

Men Luffaren Svarta Hästen och Kreol är böcker som blivit parenteser i Hardings för övrigt poetiska liv, det som gett hans memoarer den kanske lätt ironiska titeln. För cirka 50 år sedan blev han känd för att introducera amerikanska undergroundpoeter i Sverige och han tolkade dess förgrundsgestalter Allen Ginsberg, Frank O’Hara och Lawrence Ferlinghetti till vårt språk. 1969 fick han ut diktsamlingen Blommor till James Dean som 1971 följdes av den prosapoetiska boken Guillaume Apollinaires fantastiska liv, en författare som Harding har sedan dess återvänt till, både i egna texter och tolkningar. Han har också ägnat sig åt att fördjupa sig i rysk poesi.

Min håg står inte till poesin. Trots detta vågar jag påstå att Hardings memoarer är en av de intressantaste böcker jag läst på mången god dag. Den är faktiskt en spännande roman …

KJELL E.GENBERG

Gunnar Harding

Gunnar Harding. Foto Paula Tranströmer

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22