Av Ebrahim Yousefi
Textbearbetning: Kjell E. Genberg
Sättning, grafisk design: KEG Publicity
Egenutgivning 2020
ISBN 978-91-519-1045-1, 240 sidor

Mitt liv som peshmerga är en intressant bok, på många sätt. Den ger en inblick i Ebrahim Yousefis liv som frihetskämpe för att skapa ett fritt och demokratiskt Kurdistan. Den unge Ebrahim deltog i strider, upplevde ohyggligheter och förlorade många vänner på slagfälten. Men boken handlar även om hans fars kamp för att överleva i den iranska säkerhetstjänsten Savaks fängelse under shahens tid, och de är faktiskt de inledande kapitlen om fadern som är av störst intresse.

Fadern Hamma Gashki fick utstå oerhört grym tortyr med slag så att underlivet trasades sönder, hårdkokta ägg uppstoppade i ändtarmen, slag och sparkar till förbannelse, ja, det är ett under att han alls överlevde. Det tog lång tid innan han återhämtade sig och blev en normal människa efter tortyren i shahens stinkande fängelse i Kermanshah. Och om kurder och iranier för ett ögonblick trodde att de skulle bli bättre efter Khomeinis maktövertagande, då trodde de fel.

Peshmerga är den samlade beteckningen för väpnade kurdiska nationella rörelser. Pesh betyder stå emot och merg som är döden. Tillsammans bildar dessa ord begreppet De som stoppar dödandet. Författaren Ebrahim Yousefi går genom boken som ett slags Stålmannen, eller möjligen Jesus. Lite mer ödmjukhet hade kanske inte skadat. Yousefi ägnade sig åt den kurdiska kampen i många år innan han kom till Sverige på grund av en ögonskada. Väl i Sverige fick han alltså idén att fästa sina hågkomster på papper.

Boken ger läsaren insikter om peshmerga, kurder, iranier och irakier som man omöjligt skulle kunna ta del av genom historieböcker. Så långt är det ju bra. Men enda anledningen till en recension här är att deckarförfattaren Kjell E. Genberg har agerat spökskrivare åt Ebrahim Yousefi. Eller – som det står i boken – arbetat med “textbearbetning”. Observerade bland annat ett inlägg på Genbergs Facebooksida där han bekräftar att det var mycket mer jobb med boken än bara bearbetning av färdig text.

Kjell E. Genberg har verkligen försökt ge handlingen den skjuts den behöver för att stå ut. Man känner till och med igen klassiska genbergare här och var i boken. Likväl tycks boken vara ett hastverk där stavfel och skrivfel blandas om vartannat. Eller kan det bero på att författaren velat ändra mycket och har lagt till för mycket efter eget behag? Låt det nu vara hur det vill med det; det är aldrig lätt att vara spökskrivare åt egensinniga berättare.

Mitt liv som peshmerga är tryckt på eget förlag i liten upplaga och sanningen att säga så tror denne recensent att spridningen rimligen inskränker sig till de närmast sörjande.

PETER OLOFSSON