MITT EGET SIXTIES

Dec 12th, 2010 | By | Category: 2010-4, Recension

Omslag till Mitt eget sixtiesAv Rolf Hammarlund
Premium Publishing 2010

Nostalgi väger tungt. Hammarlunds redigerade utskrifter av allt från de intervjuer med popmusiker som han gjorde för TV-serien Sixties 2005 och 2008 har blivit en bok på nästan 600 sidor.

De flesta av hans intervjuoffer är slipade rävar (och rävhonor), så de säger inte mer än de vill och det går nästan att mellan raderna läsa sig till att många av dem inte är är alltför imponerade av mannen från isbjörnarnas land. Men de berättar gärna, i synnerhet de som fortfarande är ute och turnerar med sin gamla musik, kanske till och med ger ut skivor fortfarande. Det är en mycket skojig, lättviktig bok (trots att den väger nästan två kilo), tryckt på utmärkt papper som gör att det är en glädje att bläddra sig fram mellan de många bilderna i både färg och svartvitt.

Rolf HammarlundHammarlund är mycket stolt över att få träffa sina gamla idoler. Synd att det skiner igenom så ofta. När någon av dem kommer ihåg vad han heter i förnamn noterar han detta med förtjusning. Trots denna lilla plump i protokollet ska sägas att jag hade kul under större delen av läsningen. Kanske allra mest åt Hammarlunds redogörelse för sin och sina spelkamraters popkarriär, som inleder varje kapitel.

Det här är ingen bok där man ska förvänta sig fotnoter. Inga påståenden, vare sig från de intervjuade eller intervjuaren, är verifierade. Men … skit samma! Det är kul att tro på historien om att Hep Stars vägrade låta Lovin’ Spoonful spela in Sunny Girl. Och de manliga musikernas minnen av folkparker och flickor verkar ha prägel av sanning.

Här syns den glättade ytan. Vill man veta mer om musikerlivets baksida får man söka sig till de biografier av Keith Richards, Ronnie Woods och Ozzy Osbourne som nyligen släppts i Sverige.  Lite gripande är det dock att ögna igenom den långa lista av döda artister från den tiden.

Är det ett representativt urval? Ja, jag tycker nog det. Nu väntar jag bara på att Hammarlund också tar sig an de svenska band som fanns på den tiden. En sådan volym behöver inte bli lika tjock men det skulle vara intressant att höra fler åsikter än Benny Anderssons om den tid från slutet av 50-talet till början av 70-talet som kom att kallas The Sixties på engelska.

Per  Gessle har skrivit ett lagom lovordande förord och det finns massor av faksimil från Bildjournalen (Hammarlund tyckte inte ha läst Idolnytt och övriga poptidningar lika ofta).

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22