MINA TRE MEDELHAVSÖAR

Nov 21st, 2012 | By | Category: 2012-11 nov, Recension

Omslag till Mina tre MedelhavsöarAv Birgitta Rudberg
Samba förlag 2012
ISBN 978-91-89254-16-9, 133 sid

Ibland blir man bara så varm och så glad av att få tag i en alldeles särskild bok.

En sådan bok är Birgitta Rudbergs senaste, Mina tre medelhavsöar, en bok för den som verkligen älskar öar men också en bok för den som älskar välskriven litteratur, där berättelsen troligen kommer att förändra sinnet hos läsaren på ett sätt som inte kan anas i förväg.

Boken har en poetisk prosa som tillåter författaren att vara både historisk i sin berättelse om tre helt olika öar i Medelhavet och samtidigt, på ett spännande sätt, beskriva revolutioner och turistinvasioner  som, var för sig, kommit att omdana samhällena på dessa öar.

Boken har sin utgångspunkt i författarens arbete som reseledare på femtiotalet. Dessa öar var då närmast okända för oss nordbor och upplevdes som otroligt exotiska av alla som vågade sig ner till de soliga paradisöarna, främst Mallorca, stillhetens ö.

Men, ack vad litet vi visste om de trakter vi kom till och oj, vad vi längtade efter att få sådant vi var vana vid i Sverige. Och reseledarens uppgift var att tillfredsställa varje nyck och varje önskan från varje gäst från tidig morgon till sen kväll.

Birgitta RudbergMärkligt nog fick Birgitta Rudberg ändå tid över att lära sig mycket om sina öar, en kunskap hon nu generöst delar med sig av i sin bok. Med hennes hjälp förflyttas vi tillbaka till tider som känns så lockande, så kittlande, så våldsamma och så fyllda av nytt och oväntat.

Hon tar oss läsare till en grym och fascinerande tjurfäktning men ser även det komiska och oväntade i matadorernas kamp mot de stolta och vackra tjurarna vars skönhet finns hos dem ända in i döden.

Detta virvlande våld väver hon ihop med öden som Napoleon Bonapartes med sina rötter på en av dessa öar där ständiga tvister utspunnit sig mellan mer och mindre glansfulla banditer och orosmän i denna del av Medelhavet:
“Och nykontakter etablerades,
och märkligt tänkta, nya tankar spred sig
med hastigheten hos en vind, en våg.
Av vattnets vågor burna
kom nya krigare och våldsmän.
Ja, orättfärdigt folk kom över vattnet,
och smittosamma sjukdomar sig smög
i kölvattnet där bakom stolta fartyg.
Allt detta har vårt Innanhav fått skåda,
i seklers ändlöst långa kedja.
Blott sällan har det varit vad det önskat:
Ett fredat hav.”

Män som format
I detta hav finns öarna Mallorca, Tinos och Korsika, var och en med en särskild personlighet vilket också återspeglas i prosans form. Birgitta Rudberg låter sig fängslas av men samtidigt le åt dessa, så manliga, män som format öarnas historia. Hon ler också med värme åt de första bortskämda turisterna som i begynnelsen såg med skepsis på det mallorkinska kynnet och på de “opålitliga svartmuskiga” spanjorerna. Turister som inte ville acceptera kravet på hel baddräkt för alla, vid den tiden påbjudet av Franco. “Herregud, precis som en gång i Mölle.”

Men vi får också veta hur hon fick samma turister att se landet, att lära känna det spanska folkets kynne och till sist, med sorg i sinnet, lämna ett älskvärt och älskat folk i samma stund som hemlängtan höll på att ersättas av längtan efter att snart få återvända.

I hennes beskrivning av ön Tinos blir stämningen en helt annan; lugn, fromhet och meditativ tystnad. Världens gång kan till synes ha stannat upp på den underbara ön, men i och kring Basilikan, den heliga byggnaden, rör sig livet på ett sätt som påverkar alla som bor på eller kommer till ön.
Pilgrimerna släpar och sliter sig framåt, uppåt, för att nå målet, ett vidunderligt panorama som enbart de, som besegrar de båda himmelshöga marmortrapporna, får ta del av. Närmare himlen lär de knappast ha kommit, innan döden låtit dem göra den sista långa resan, och ingen av de uttröttade pilgrimerna lär ha glömt den syn som mött dem efter deras närmast omänskliga ansträngningar.

Kontrasten blir också stor mot den sista medelhavsön i boken, Korsika. Nu förändras språket, blir mustigt, en galopperande gavott, som speglar de strider som ständigt förts på ön, hårdföra vittnesbörd om män som aldrig ger upp trots det underläge de alltid befinner sig i.
“En fransk soldat förvånas över öns fattigdom och frågar så en korsikansk soldat:
– Var har ni era ambulanser?
– Det har vi inga.
– Var har ni era sjukhus?
– Det har vi inga.
– Vad gör ni då om ni blir sårade?
– Vi dör.”

Och med följande ord om Korsika, den sista av de tre medelhavsöarna, avslutar Birgitta Rudberg sin bok:  “De båda starka orden ‘obeskrivlig’ liksom ‘ofattbar’ är lämpliga för denna ö. Ty Korsika är obeskrivligt vilt och skönt. Och Korsikas historia är ofattbar i sin tragik.”

Men Birgitta Rudberg lyckas ändå, genom sin långa livserfarenhet och sin stilistiska förmåga, ge oss en bok som beskriver en annorlunda värld och gör den lika fattbar som lockande.

TOM ENGSTRÖM

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22