MIN VÄN DAHMER

Aug 2nd, 2018 | By | Category: 2018-08 aug, Recension

Omslag till Min vän DahmerAv Derf Beckderf
My friend Dahmer, 2012
Översättning Johan Andreasson
Kartago förlag, 2018
ISBN 9789175152639, 224 sidor

När tecknaren Derf Beckderf fick reda på att en tidigare skolkamrat var misstänkt för mord, nekrofili och kannibalism, gissade han först att det var en annan person än den som gripits, seriemördaren Jeffrey Dahmer. Det säger kanske en del om problemnivån på ett vanligt high school i den amerikanska mellanvästern på 1970-talet. Eller så säger det något om hur svårt det är att bedöma vem som är kapabel att gå över nästan alla gränser, hur stora problem och många riskfaktorer de än må ha.

Båda dessa tolkningar hålls levande i Beckderfs serieroman om Dahmers tonårstid. Berättelsen slutar med Dahmers första mord, när Beckderf redan tappat kontakten med honom. För läsaren har det fördelen att slippa närgångna skildringar av det kommande seriemördandet. Istället får vi möta, eller snarare ana, en person vars allmänna problembild var så stor att alla nödlarm borde ha exploderat hemma och i skolan – oavsett om det kunde förebygga en seriemördarkarriär eller inte. 

Snyggt och åskådligt tecknar Beckderf bilden av Dahmer som världens ensammaste människa, en tonåring som imiterade psykotiska spasmer för skojs skull under lektioner och raster och som helst drog sig tillbaka till ett skogsparti där han umgicks med döda djur. För att slippa det allt blodtörstigare gläfset inne i skallen, började Dahmer tidigt dricka sig full på morgnarna för att sedan fylla på med alkohol i takt med att skoldagarna gick. Beckdarf och hans kamrater roade sig så gott de kunde med Dahmer och bildade en fan club åt honom. I den andan arrangerade de en skräckartad uppvisning av hans spasmodiska ryckningar i ett närbeläget köpcentrum. 

Beckderf ställer en del anklagande frågor om var de vuxna fanns mitt i allt detta, och det kan man sannerligen undra. Ingen verkar ha brytt sig. Mamman var upptagen av egna hälsoproblem, pappan tyckte att han hade en vanlig strulig tonåring hemma och lärarna betraktade tydligen känslostumma och dyngraka elever som något naturligt.

Men titelns djupa ironi – Dahmer hade inga vänner i high school – kan också uppfattas som en malande självanklagelse hos tecknaren och författaren: Kunde Dahmer ha blivit min vän, ville jag komma nära honom, hade det spelat någon roll? Det gör Min vän Dahmer till en tankeväckande och rätt kuslig läsning också för den som tröttnat på underhållningsindustrins frosseri i verkliga och påhittade seriemördare.

PÄR ALEXANDERSSON

Boken är underlag för en film som ska ha svensk premiär i år.

John "Derf" Backderf

John “Derf” Backderf. Foto Laura Wimbels. Författarens hemsida: http://www.derfcity.com

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22