MIN SKULD ÄR MIN

Apr 5th, 2008 | By | Category: 2008-2, Recension

Omslag till Min skuld är minAv Erik Löfvendahl
Norstedts 2008

Varför måste man kategorisera och säga att det där, det är en kriminalroman, men det där, det är en roman?

Och vad är då det här?

Erik Löfvendahl har i sin åttonde roman på något sät bara tassat in i gränstrakterna kring det som borde vara ett fullfjädrat försök att inta kriminallitteraturens parnasser, skrapa åt sig något av Deckarakademiens priser, och tjäna massor av pengar på sitt arbete.

För här mördas prostituerade, här smyger pedofiler i trappuppgångarna och här topsas misstänkta med samma iver.

Ändå inte.

Erik Lövendahl kommer aldrig att prisas av Deckarakademien, för det här är en bok medErik Löfvendahl. Foto Cato Lein klart större ambitioner än att bara berätta en spännande historia om mord och mördare.

Erik Löfvendahl. Foto Cato Lein

Det är alltid roligt att hitta en ny författare som man varken läst eller hört talas om tidigare och som man omedelbart får sympati för. Språket talar direkt och miljön känns bekväm, de psykologiska analyserna av huvudpersonerna är trovärdiga och de flera parallella historierna som berättas kompletterar varann.

Bokens jag är en ung man med författarambitioner som under ett studielov ska slutföra sin roman. Samtidigt praktiskt taget ramlar han in i en bisarr historia där en ung grannkvinna blir mördad strax efter att hon och han haft ett intensivt kärleksmöte i hans lägenhet.

Parallellt med den historien följer vi författarens egen roman och den före detta läraren som knyter kontakt med en elvaårig liten flicka på väg hem från skolan.

Boken rivstartar och tempot rasar på och efter cirka två tredjedelar av boken har vi nått kriminallitteraturens crescendo. Alla mord är avverkade. Skurkarna är finkade.Trots det fortsätter boken ytterligare några hundratal sidor och det är ju framförallt här den skiljer sig från en ”vanlig” deckare. Mördarens bakgrund målas upp och ger försök till förklaringar över varför han blev som han blev.

Ofta förekommer en pappa–son-relation i böcker av manliga författare. Hos Löfvendahl är det istället mamma–son-förhållandet som får stå i strålkastarskenet.

Först som sist – det här är en mycket bra bok som jag gärna vill rekommendera dig som gillar kriminallitteratur som inte behöver vara stöpt i samma form alltid.

Samtidigt har jag några betänkligheter.

Det sker en rad mord, men inget av dem verkar beröra någon av bokens aktörer särskilt mycket. Här tycker jag att Löfvendahl tappar verkligheten. Oavsett hur mycket mord och elände vi läser om i tidningarna i dagens samhälle så blir folk faktiskt berörda om det händer i ens närhet. Det är min fasta övertygelse och fromma förhoppning. Har man haft en natt av älskog med en ung och vacker kvinna och hon dagen efter hittas mördad i sin lägenhet en trappa ned borde det rimligen bli en rejäl känslokrasch av klart större mått än den som här presteras.

Dessutom är det när man slår ihop boken svårt att veta vad som egentligen hände och vad som hände i berättarjagets fiktiva roman.

Trots det är jag mycket imponerad av Löfvendahls bok.

PER ERIK TELL

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22