MIN SJÄLVBIOGRAFI

Jun 24th, 2013 | By | Category: 2013-06 juni, Recension

Omslag till Min självbiografiAv Rod Stewart
Rod. The Autobiography 2012
Översatt av Ulf Gyllenhak
Norstedts 2013
ISBN 978-91-1-304436-1, 379 sid

En glad och trivsam herre som lyckats överleva flera decennier i rockbranschen har skrivit en bok om sitt liv, sin musik och sina damer. Och jag tror faktiskt att han har skrivit den själv. Boken har en nerv som brukar saknas när professionella spökskrivare håller pennan. Dessutom är den sprängfylld av den lakoniska, torra humor som vi här i norr brukar kalla engelsk. Ett exempel. Han såg Rolling Stones och recenserar dem med: ”De var riktigt bra. Undrar hur det gick för dem?”

Rod StewartBiografin skiljer sig markant från de volymer som getts ut av hans musikerkolleger. Visst, precis som andra brittiska musikers berättelser är den en story om ”from rags to riches”, om sex, drugs and rock’n’roll men med ett genomgående mycket sympatiskt tonfall. Man får en känsla av att författaren är en människa man mycket väl skulle kunna tänka sig att ta ett par öl ihop med. Vi skulle kunna prata om fotboll eftersom hans farsa var inbiten älskare av den sporten och spelade i ett lag som hette Vagabonds och jag skulle skjuta in att min far var lagledare för Högs SK, ett gärsgårdserielag från en by utanför Hudiksvall. Skillnaden skulle vara att Stewart aldrig slutade intressera sig för att se på fotboll och att själv utöva sporten så fort tillfälle gavs.

Nå, det lär aldrig bli av. Inte heller lär jag få tillfälle att fråga honom om intresset för modelljärnvägar är mycket vanligt bland engelska popmusiker. Stewart har en stor sådan och när jag en sommar på 60-talet turnerade med The Hollies i svenska folkparker byggde dessa pojkar järnväg i hotellkorridorerna.

Stewart har snart sjungit, spelat och odlat sitt hår på världens scener i ett halvsekel, sålt mer än 200 miljoner skivor och blivit nästan mest känd för sin faiblesse för vackra blondiner. Han föddes i en arbetarfamilj under blitzen i London 1945 (”Roddy var pappas tabbe. Men för att vara en av pappas tabbar var det en lönsam historia.”), bidrog till familjens försörjning genom att leverera tidningar och screentrycka tapeter, det senare blott en kort tid på grund av färgblindhet. Musikerbanan startades via skiffelband. När han så småningom kom med i en rhythm’n’bluesorkester kände han sig tvungen att fråga mor om han fick följa med på deras turné. Det fick han men dessa turnéer saknade verkligen glamour men det tog inte ner författarens humör, i varje fall inte när han mycket senare berättar om dem.

Hela boken dryper av självdistans (kongenialt försvenskat av Ulf Gyllenhaak) samtidigt som han inte undervärderar sina insatser. Han har älskat att vara en underhållande rocksångare som hetsats av få publikens jubel genom att spexa och showa (man kan nästan få för sig att det var han som uppfann att kasta mikrofonstativet upp i luften – det kom alltid ner, utom en gång) genom att sparka bollar från scenen.

I självbiografin bjuder han på sig själv, berättar om framgångar och missgrepp (inte minst när det gäller kvinnor). Här finns också fragment av det vanliga i rockmusikerbiografier – en ung man som går vilse i det virrvarr sin heter kändisskap och underblåses med droger (”Jag har aldrig köpt mitt eget kokain.”) och sex med groupies. Men Stewart glider gärna förbi detta i en bisats eller två och börjar prata om fotboll i stället. Eller om de practical jokes som förekom musiker och råddare emellan, några av dem skojiga, andra rent bisarra. Man får bitvis associationer till Monty Pytons Flygande Cirkus. Han glider gärna förbi sina tillkortakommanden och tycks se sitt liv som en ständigt uppåtgående rörelse från bra till bättre till mycket bättre.

Ändå vägrar jag att tro på hans mantra att han blivit en av världens storheter inom rockmusiken genom att ha haft tur, ända sedan han halkade in i branschen på ett bananskal.

Min åsikt är att det krävs mer än så och att herr Stewart har haft vad som krävs.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22