Av Reginald Hill
HarperCollins 2009

Hela romanen utspelas under en söndag, kl 800–2400. Tilbakablickar behövs förstås.Trots att man kastas runt i både tid och rum, får följa flera personer i både nu- och dåtid, blir man inte förvirrad. Och i slutet ger Hill en helt nöjaktig förklaring till vad som hänt.

Andy Dalziel är på väg tillbaka som polis efter sin konvalescens. Han beger sig till arbetet utan att ha klart för sig att det är söndag. Han hamnar i kyrkan, lyssnar på Bach (boktiteln!)

Och blir  kontaktad av en dam som är på väg att gifta om sig med en av Andys kollegor. Hennes försvunne man var också polis, och nu har hon fått antydningar om att han lever och finns i Andys distrikt.

Om det inte vore för morden skulle boken fungera som en förväxlingskomedi, en fars.
Hämnd är ett viktigt inslag i boken. Som i Greven av Monte Christo av Dumas eller Tracys hämnd av Sidney Sheldon drabbas den störste skurken, en f.d. gangster, av samma öde som ett par av hans tidigare offer. Orsaken till det som hänt får han (och vi) först ögonblicket innan han dör!

Mordet på honom är ett lagbrott, visst, men känns helt rättvist. Han har slingrat sig undan rättvisan alltför länge.

Ett stort plus vill jag ge till språket. Fat Andy (jo, han är tillbaka i sin tidigare matchvikt) har ett drastiskt  sätt att uttrycka sig på. Dialogerna blir ofta snabba och roande. Hill leker med latin och använder också ett ord som jag inte stött på tidigare: underwhelmed = underväldigad. När jag  googlade det upptäckte jag att det förekommer i musik som jag ej är förtrogen med. Ett exempel på att Hill är på sitt lekfulla humör i den här boken.

Efter att jag av en slump sett en av de senare TV-filmerna om Dalziel och Pascoe är det en befrielse att möta de äkta personerna. Jag hoppas att Hill fått riktigt bra betalt innan han sålde sin grundidé till TV. Något så förvanskat som de gestalter man möter där får man leta länge  efter. I det avsnitt jag såg hade Ellie och Rosie lämnat Peter Pascoe och flyttat till USA med en ny man.

Bedrövligt! Det finns alla skäl att varna för TV-produktioner ”based on …”!

BENGT HEURLI

Reginald Hill. Foto Nigel Hillier