METRO 2033 : den sista tillflykten

Dec 1st, 2009 | By | Category: 2009-5, Recension

Omslag till Metro 2033

Av Dmitrij Gluchovskij
Översättning av Olla Wallin
Erzats 2009

En berättelse om en fördärvad stad är vardagsmat på biografer. Filmskapare älskar att destruera amerikanska miljonstäder för fyllda biosalonger.  Nu har vi en intelligent och spännande undergångångsberättelse i bokform där Moskva är katastrofplatsen och metro där är den sista fristaden. Temat är högaktuellt med tanke på rubriker i tidningarna: ”Stalin är tillbaka – i alla fall i Moskvas tunnelbana. Ryska liberaler och människorättsaktivister rasar mot restaureringen av t-banestationen Kurskaja i centrala Moskva, som ska återställas till sitt ursprungliga utseende från 1950 – inklusive ett slagord som hyllar diktatorn.”  (SvD 27 augusti 2009) Kurskaja hänvisar möjligtvis till slaget om Kursk i andra världskriget.

Upplysning: ”Den första tunnelbanelinjen i Moskva, som var 11 km lång, togs i bruk 1935. År 1985 omfattar linjenätet 180 km. Tunnelbanan har 120 stationer. Som regel är stationernas namn förknippade med den region de ligger i eller med en historisk händelse i denna region.  Den arkitektoniska och konstnärliga utsmyckningen i hallar och stationssalar belyser stationens namn och är underkastad ett bestämt tema.” (L. Dubinskaja)

Saxat ur resehandbok från 80-talet: Moskvaborna utnyttjar flitigt stadens ”metro” som dagligen befordrar 6 miljoner passagerare. Tunnelbanan anses med rätta vara den bästa i världen.
Femtio år senare i boken Metro 2033: Människor har sökt skydd från radioaktivt avfall och förödelsen i Moskvametron.  Stationerna har omvandlats till små samhällen, underjordiska riken med egna ideologier och egna arméer.  Ringlinjen blev ett förbund av s.k. Hansa-stationer (brunorange-liberaler). Sokolnitzkajalinjen som korsar Ringlinjen på mitten blev ”interstationalen” för gamla kommunister och trasproletärer. Linjen är signalröd på alla kartor och stationsnamnen har alla revolutionära klang i namnen: Röda byn, Röda porten, Ung kommunist, Leninbibliotek och Leninbergen. Andra stationer ockuperades av 4-de rikets rörelse, några befolkades av mutanter och vålnader.

Dmitrij Gluchovskij

Boken handlar om en ung man, Artiom, och hans eskapader i metros labyrinter. Det är blött, mörkt, vemodigt och farligt, mycket som i Tarkovskij berömda film Stalker. Mycket riktig dyker stalkers upp, dessa gåtfulla våghalsar som beväpnade till tänderna dristar sig upp till ytan och vandrar mellan stationerna på jakt efter förnödigheter. Anatolij blir jagad, fångad och torterad under sina vandringar i underjorden.  Artemijs uppdrag är inte alltid självklara, varken för hjälten eller för läsaren. Dock händer det saker hela tiden som bidrar till paranoidstämningen som utspelar sig i stationerna.  Under sina vandringar träffar han falska profeter, sekterister, fascister och filosofer ”Vem ska han tro på? På vad? På stora masken – den människoätande guden. På en vredgad, hämndlysten Jehova? På Satan? På kommunismens seger över alla mörkhyad?” Artioms slutsats är att det inte finns någon skillnad mellan olika underjordiska gudar .  Plötsligt ser läsaren att actiongenren bara är en kostym, en förklädnad för en djupare berättelse om nationens undergång och fall.

Trots den mörka stämningen finns det ryskt galghumör som kännetecknar många ryska SciFi-romaner (bröderna Strugatskij). Författaren driver på ett underbart sätt med sovjetisk retorik.  ”Kamrat Moskvin, generalsekreterare för Moskvametrons kommunistparti, bevisade dialektiskt möjligheten att bygga kommunismen på en linje och fattade det historiska beslutet att påbörja detta bygge”. I texten finns även massor av referenser till rysk litteratur och realia. En del referenser är självklara, andra är mer subtila, t.ex. citat ur Mästaren och Margarita. I slutet av boken finns ett trevligt avsnitt med ordförklaringar där man tar upp alla viktiga referenser, så att även icke ryskkunniga kan hitta samband och förstå ordlekar som gömmer sig i texterna. Exempel på sid 144 ”Vi är hänförda. Drottningen är hänförd”.  Citat ur Mästaren och Margarita av M. Bulgakov, som i sin tur anspelar på brittiska drottningen Viktoria. Efter att ha läst Alice i Underlandet av Lewis Carroll lär hon ha begärt att få hans övriga böcker, och fick bland annat hans matematiska avhandlingar.”  Eller historien om ”röda hörn” på sidan 181.

Det sägs att Ola Wallin på Ersatz – (ett bokförlag med tyskt namn som ger ut ”annorlunda” böcker) har en bra kännedom om rysk kultur som Pasternak, Tzvetajeva. Översättningen är superb och boken är mycket underhållande. Det är lätt att sträckläsa volymen med risken att missa roliga referenser och nyanser. Det är otroligt underhållande att följa Artemijs äventyr om man har varit i Moskva och VDNCh (Utställning av den nationella ekonomins framsteg). Men boken fungerar även för alla andra som bara sett Röda Torget på TV och sett Mästaren och Margarita på Dramaten. Till slut åter till frågan ”är Moskva metron den bästa i världen och behöver vi Stalin egentligen?” Svaret finns i boken.

ANDRE LOUTCHKO

Moskvas metro 2008

Moskvas metro 2008

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22