MEN INTE OM DET GÄLLER DIN DOTTER

Aug 21st, 2008 | By | Category: 2008-4, Recension

Omslag till Men inte om det gäller din dotter

Av Jan Guillou
Piratförlaget 2008

Boys will be boys och det här är en grabbroman för killar och manhaftiga tjejer i alla åldrar. Häftiga händelser avlöser varandra och man får en hel del storpolitik (och även mer lokal sådan) på köpet. Jan Guillou är på sitt bästa streetfigtherhumör och utdelar smockor åt alla möjliga håll.

Han är den allvetande berättaren som med underhållande sarkasmer och ironier talar om hur det egentligen står till i många av världens länder och vilka konstiga typer det finns i ledande ställningar.

Vi känner igen de flesta personerna från Guillous tidigare romaner. Den tuffe gamle spionen Carl Gustaf Gilbert Hamilton (jodå, det går att skriva spionromaner igen när det kommit nya fiender efter Sovjetunionens fall) är tillbaka i Sverige för att rättsvägen bli av med sitt livstidsstraff.

Erik Ponti gör ett scoop åt Dagens Eko men får lära känna medias ombytlighet innan en ny Hamiltonredigerad världsnyhet återställer ordningen.

Ewa Tanguy råkar också ut för kvällspressens ”välvilja” och hamnar i islamisternas skottlinje vilket resulterar i att hennes och maken Pierres dotter Nathalie kidnappas. Av en slump råkar bortrövandet filmas och här leker författarn med filmarens namn. Han heter Magruder – likadant som den man som filmade den mest berömda sekvensen från skotten mot president Kennedy i Dallas.

De onda i romanen är bortskämda saudiarabiska prinsar, men den värste av dem tas om hand av Hamilton – som verkligen inte legat av sig – och hans kamrat, succéförfattaren och förre översten i Främlingslegionen Pierre Tanguy.

Allt ordnar sig mot slutet tack vare Hamiltons kontakter med stormaktsledare. Och, jodå, det blir utmärkelser till sist även här.

Jan Guillou. Foto: Peter Knutson
Guillou antyder dessutom att detta kan vara den sista berättelsen om viceamiral Hamilton, superjournalisten Ponti och de övriga som befolkat hans romaner. Om jag har rätt i den gissningen vore det verkligen synd. Författarens fantasi och von obenattityd till det mesta han beskriver är smått oemotståndlig.

KJELL E. GENBERG

Jan Guillou. Foto: Peter Knutsson

Det spelar egentligen ingen roll om den nya FRA-lagen om avlyssning av epost och mobiltelefoni blir ett faktum eller ej. Den information som FRA vill ha förser sig underrättelsetjänsten med ändå.

Till exempel genom att köpa den av NSA – National Security Agency – den amerikanska myndighet som i princip avlyssnar och följer allt som rör på sig. Tre miljarder kommunikationssignaler per dygn. Problemet är väl möjligen att Sverige måste köpa informationen från NSA och då är det inte pengar vi ska betala med utan binder upp oss att ge annan information i utbyte.

Så ser det ut i verkligheten och så ser det ut i Jan Guillous nya roman Men inte om det gäller din dotter där Hamilton via brittiska agentkontakter köper information från NSA i jakten på vännerna Pierre och Ewa Tanguys kidnappade dotter.

Guillou visar att såväl FRA-lagen som debatten kring den är ett spel för gallerierna. Både lag och debatt är ju bara säkerhetspolitiska skenmanövrer.

Spåren som NSA snappat upp leder till en saudiarabisk prins som kidnappat dottern Nathalie. Detta sedan hennes mamma, säkerhetspolisen Ewa Tanguy, i kvällspressen framställts som valkyria och islamisternas skräck.

Nathalies pappa, översten Pierre Tanguy, slår sig samman med förre mästerspionen Carl Hamilton och journalisten på Ekot, Erik Ponti, för att befria Nathalie ur prinsens fångenskap.
Jan Guillou är en mycket kunnig och stilistiskt säker skribent som det är både lätt och underhållande att läsa. Hans nya bok är inget undantag från detta.

Bokens titel ger ju en fingervisning om att det kommer att handla om en ung flicka som hamnar i bryderi, trots det tar det exakt halva boken innan lilla Nathalie verkligen kidnappas. Kanske en onödigt lång startsträcka på en spänningsroman?

Jag har inga problem med Guillou och hans framtoning i TV-rutan vilken jag vet retar en del. Jag kan dessutom på allvar beundra hans säkra språkkänsla och breda kunnande om allt från vin till vapen.

Samtidigt har jag hela tiden en känsla av att han har skrivit en bok för en annan målgrupp än jag. I min jakt på vad det är som stör går det snart upp för mig att haken ligger i persongalleriet.

Det är en sorts Stureplanssocietet som befolkar boksidorna. De rika och framgångsrika. Det finns egentligen inte en enda riktig människa i boken. Jo, möjligen den förre främlingslegionären Patrik Wärnstrand som efter avslutad tjänstgöring börjat arbeta på en nummerskyltsverkstad. I övrigt rör man sig i herrgårdsmiljöer med falska fasader som Guillou så precist målar upp utan att själv på allvar genomskåda dem.

Det allra bästa exemplet är från bokens slut då Ewa Tanguy ska resa till den franske presidenten Sarkozy och ringer väninnan som påpassligt är marknadschef hos modejätten Gucci i Sverige. Denna bekant gläder sig inte bara över kidnappningshistoriens lyckliga utgång utan lika mycket, kanske till och med mer, över det faktum att hennes kläder kommer att visas i all världens television.

Pengar, massor av pengar, och egen framgång är uppenbarligen Guillous ledstjärnor. Empati närmast ett irriterande hinder på vägen dit.

PER ERIK TELL

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22