MED NYA ÖGON

Apr 15th, 2013 | By | Category: 2013-04 apr, Recension

Omslag till Med nya ögonAv Jan Johansen och Colette van Luik
Norstedts 2023
ISBN 978-91-1-304061-5, 351 sid

Det ska erkännas att jag inte följt Jan lika noga som hans far Egil som jag såg för första gången på Nalen i slutet av 50-talet. Men YouTube har varit en alldeles utmärkt hjälpverksamhet när jag vid läsningen av Johansens memoarbok försökt förstå hans karriär bättre.

Han började som trumslagare, precis som fadern, men vandrade fram till sångmikrofonen och från den direkt till baren efter spelningarna. Han började dricka mycket – han var ju musiker och då dricker man för att fira ett gig eller för att varva ner – och han började få de divalater som ofta drabbar sångare i popsvängen. Karriären startade i bandet Magnum Bonum och när deras sångare Lars Liström dog i cancer 1983 fick han ersätta honom. Därefter blev han sångare i coverbandet Off Duty. När han så småningom vann den svenska uttagningen till Melodifestivalen 1995 med Håkan Almqvists och Bobby Ljunggrens låt Se på mig var han redan en känd festprisse. Han ansågs predestinerad för en strålande karriär (visserligen kom han bara trea i den internationella tävlingen) och det gick för all del rätt bra för honom ett tag men den riktiga skjutsen kom inte. Lite av förklaringen till detta kan man finna i boken Med nya ögon.

Colette van LuikDär berättar han, med hjälp av journalisten Collette van Luik (bilden tv), om sitt drickande, minnesluckorna efter genomfestade kvällar och nätter. Han förstod aldrig att han befann sig i utförsbacken, att han redan var inne i ett missbruk som inte skulle få ett slut förrän han träffade och gifte sig med hustrun Pia. Hon mer eller mindre tvingade honom att söka hjälp.

I boken berättar Jan Johansen öppenhjärtigt om sitt drickande (och andra olater han hade för sig) och om vägen tillbaka från missbruket. Det är egentligen inget fängslande liv han beskriver, snarare ger han en förklaring till hur en framåtsträvande musiker kan fastna i ett grammofonbolagsberoende för att efter festivalgenombrottet bli räknad som ett ”one-hit-wonder”. Nu är han nykter alkoholist och vill med boken förmedla behovet av fler nyktra alkoholister.

Berättelsen är riktigt utlämnande och ingen skönmålning precis. Han blev bekant med alkohol ganska tidigt i livet genom att hans far Egil Johansen tog med sig sina jazzspelande kompisar hem och då dracks det. Han lärde sig att man för det mesta blev glad och upprymd av sprit. Så kan det också börja. När han själv började dricka på allvar ser man bilden av en självcentrerad människa som uppfattar sig själv som missförstådd när verkligheten tränger sig på. Han var minsann ingen alkis som tog en återställare varje morgon. Han sov ju till mitt på dagen och då var det inget fel att gå till kvarterskrogen och klämma ett par bärs. En del av hans förklaringar känns som bortförklaringar – att vara usel på att betala räkningar kan knappas vara ett familjedrag ärvt på fädernet.

Kanske beror dessa glidningar på att medförfattaren Colette van Luik gillar den nyktre Johansen så mycket att hon också känner för att stryka medhårs. Men … det är en petitess. Till skillnad från många musikerbiografier där författarna skryter om de mängder sprit de kolkat i sig, hur många linor de dragit och hur många groupis de lägrat är denna bok mer vardagsnära.

KJELL E. GENBERG

Jan Johansen

Jan Johansen. Foto Eva Lindblad

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22