MARIONS SLÖJA

Mar 3rd, 2010 | By | Category: 2010-1, Recension

Omslag till Marions slöjaAv Roy Jacobsen
Marions slör 2007
Översatt av Staffan Söderblom
Norstedts 2010

Roy Jacobsen, född 1954, har etablerat sig som en av Norges främsta författare. Han har för två av sina romaner, Segerherrarna (1993) och Frost (2004), nominerats till Nordiska Rådets litteraturpris.

I Marions slöja visar han på några av de påfrestningar som kan komma i dagen i det mångkulturella samhället och hur vi människor brottas med våra fördomar.

Roy JacobsenMarions slöja är en spänningsroman, som inte bara får oss att fundera på vem mördaren kan vara utan också på tunga ämnen som rasism och hedersmord. Handlingen utspelar sig i Norge, där en ung muslimsk kvinna hittas mördad i en glascontainer på Gjelleråsen. Nasreen hade hunnit bli tjugo år och var andra generationens invandrare med pakistanskt ursprung. När hon hittades bar hon slöja och hade fått vänstra handen avhuggen.

McNaughton är chef för en specialgrupp, sammansatt för att arbeta med etniskt relaterad kriminalitet. Denne man, ”med en bister min i sitt skotska berglandskap till ansikte”, får nu i uppgift att lösa fallet med Nasreen och den försvunna handen. I hans grupp ingår Marion, ensamstående mor med en tonårig son, och hennes kollegor Reza, vars familj kommer från Pakistan och William, en akademikerson, som trotsat fadern och valt polisen i stället för juridiken. Det är egentligen bara McNaughton och Marion man får något grepp om. De övriga känns som tunna bifigurer.

Mellan de tre medarbetarna märks snart betydande motsättningar. Marion, som gång efter annan går på ren känsla i stället för fakta, lyckas med hjälp av sin starka vilja övertyga McNaughton om att välja hennes spår. Man diskuterar om det kan röra sig om ett hedersmord, eftersom Nasreen levde med en norsk pojkvän och dessutom studerade, något som hennes far och bröder inte såg med blida ögon. Eller är det en rasist som, genom att få dådet att se ut som ett hedersmord, vill blåsa under främlingsfientligheten i landet?

Det sker fler mord, men romanen känns vid det här laget ganska rörig och ointressant, trots det brännande ämnet. Författaren skapar ibland onödigt långa meningar med många inskjutna satser. Vid ett tillfälle sträcker sig en enda mening över en hel sida.

Men plötsligt ändrar Jacobsen grepp i skrivandet och det blir bättre, mycket bättre. Det har gått ett och ett halvt år, morden är uppklarade och McNaughton står inför en offentligt tillsatt granskningskommission. Han och hans grupp har i sin iver att lösa fallen använt sig av ytterst tveksamma metoder. Författaren varvar förhören av McNaughton med skildringen av hur gruppen arbetat vidare med att hitta mördaren och nu är romanen riktigt spännande och handlingen lättare att följa. När han skriver så här, kan man mycket väl förstå att Jacobsen är en hyllad föfattare!

MONICA LINDSTRÖM

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22