MARILYN MONROE – FRAGMENT Dikter, dagboksanteckningar, brev

Sep 20th, 2011 | By | Category: 2011-9 sep, Recension

Omslag till FragmentRedaktörer Stanley Buchtal och Bernard Comment
Fragments – poèmes, écits intimes, lettres 2010
Översatt av Marianne Öjerskog
Förord av Antonio Tabucchi
Översatt av Viveca Melander
Norstedts 2011
ISBN: 978-91-1-303719-6, 270 sid

Den 1 juni 1926 föddes ett flickebarn i Los Angeles, Kalifornien. Hon kom de första åren att heta Norma Jeane Mortensen även om hon vid dopet kallades Baker i efternamn. Hon inledde sin karriär i rampljuset som fotomodell men den 26 augusti 1946 skrev hon på sitt första filmkontrakt och i samma veva bytte hon namn till Marilyn Monroe och såg till att håret blektes blont. Till att börja med fick hon småroller, bland annat som gangsterfjälla, men så småningom insåg mogulerna hennes begåvning och rollerna blev större och mer komplicerade. I några av filmerna lär hon publiken höra sin lilla sångröst, till exempel i I hetaste laget där hon dessutom visade att hon var komedienne av rang.

Marilyn MonroeHon hade lite otur med sina karlar. När hon gifte sig med sin andra make, basebollstjärnan Joe DiMaggio kunde han inte klara av att han var familjens tvåa när det gällde berömmelse. De skildes och Hollywoods hetaste stjärna gifte efter några år om sig med författaren Arthur Miller. Det höll i ungefär arton månader.

Att hon blonderade håret var på både gott och ont. Färgen fick henne att se sexig ut men samtidigt var det många som fnös och använde sig av det gamla talesättet ”dum blondin”.

Det var inte männen hos gifte sig med som blev störst i hennes eftermäle. I stället höjdes de flesta ögonbrynen när det avslöjades att hon varit älskarinna åt USA:s kåtaste president, John Fitzgerald Kennedy. På morgonen den 5 augusti 1962 hittade man henne död efter en överdos sömnmedel och det diskuteras fortfarande om hon begick självmord eller om hon mördades av personer som med alla medel ville skydda Kennedyklanens rykte.

Som älskarinna hade hon emellertid påbrå. Hennes mor Gladys Pearl Baker (gift med Marin Edward Mortensen, som emellertid inte var Marilyns far – det var försäljaren C. S. Gifford) sägs att på heltid ha jagat allt som gick i ett par byxor.

Nu har det gått snart sex decennier sedan den döda skådespelerskan hittades och en biografi har letat sig ut till bokhandelsdiskarna. Man skulle kunna kalla den en självbiografi eftersom den till stora delar bygger på dikter, dagboksanteckningar och brev som via teatermannen Lee Strasberg hamnat hos de europeiska mediamänniskorna Stanley Buchtal och Bernard Comment. Författaren Buchtal är rådgivare åt Marilyn Monomers dödsbo, av detta faktum får läsaren dra de slutsatser han/hon önskar.

Boken är vacker, innehåller mängder av foton och faksimilet. Vad den mest visar är att Marilyn Monroe inte var en dum blondin, hon hade en hel del grå hjärnceller under hårsvallet. Hon formulerar sig väl och det hon vill förmedla är den vånda och rädsla hon känner som skådespelare och människa – något motsägelsefullt när man ser henne på de glättade bilderna. Formulera är en sak, stava rätt en annan, men hon lyckas förmedla sina tvivel på kärleken och på sin egen lättstyrda självständighet.

Monroe var inget illitterat rö i vinden. Bland de efterlämnade böckerna finns titlar av klassiker som Ostrovskij, James Joyce, Albert Caminos och Gustav Flamberat och de verkar alla vara lästa.

Men det är ingen bok som gör att jag lär känna Marilyn. En text i volymen säger ”I an not MM” – not överstruket.

Men den är ofta intressant.

PER MAGNUSSON

Stanley Buchtal

Stanley Buchtal

Bernard Comment

Bernard Comment

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22