MARIA LANG, VÅR FÖRSTA DECKARDROTTNING

Mar 24th, 2014 | By | Category: 2014-03 mars, Recension

Omslag till Maria LangAv Lena Lundgren och Lisbet Wikner
Ordalagets Bokförlag 2014
ISBN 978-91-7469-075-0, inb, 223 sidor

Varför en biografi om Maria Lang kan man undra? En avsatt deckardrottning som varit död i tjugotre år, kan det intressera någon? Ja, det tror jag absolut!

Vi var många som från mitten av förra seklet och fyrtio år framåt lärde känna och älska deckarförfattaren Maria Lang, men vi var nog inte lika många som visste vem Dagmar Lange var, den verkliga kvinnan bakom de trivsamma pusseldeckarna. I många år har Maria Lang varit bortglömd, men under året som gått har hon fått en renässans genom filmatisering av sju av hennes böcker, varav den första, Mördaren ljuger inte ensam, hade premiär för ett år sedan. Författarinnan skulle dessutom ha fyllt hundra år 31 mars 2014 och Lena Lundgren (bilden tv) och Lisbet Wikner (bilden th) kunde inte kommit mera rätt i tiden med sin biografi. Den är dessutom välskriven och med lika god svenska som författarna själva understryker att Maria Lang har.

Lena LundgrenFörfattarna beskriver Dagmar Lange ur olika perspektiv: Vi får möta henne i sällskap med många vänner, som älskad lärare i litteratur, genom släktingar och ur bokförlaget Norstedts perspektiv och till viss del hämtar också författarna information ur hennes egen självbiografi. (Vem är du? Dagmar Lange eller Maria Lang). Den nya biografin innehåller också en hel del intressanta fotografier.

Lisbet WiknerDet är en mångsidig bild av en av dåtidens mest kända svenskar som växer fram. Författarens goda sidor beskrivs naturligtvis, som kvinna var hon modig och en föregångare på många områden. Men Lundgren och Wikner räds heller inte för att sakligt berätta de mindre smickrande dragen. Dagmar Lange älskade stora fester och ville gärna vara i rampljuset, samt pedantiskt ha kontrollen helt och hållet.

Hon ställde stora krav på sina vänner och det gällde att ställa upp när hon kallade, annars fick det vara. En smärtsam berättelse om detta finns med i biografin då Dagmar Lange avspisar sin tecknare Chris Bergendorff efter 20 års vänskap och gemensamt arbete, bara för att Chris, vid ett enda tillfälle, inte hade möjlighet att resa till Nora. På Norstedts förlag skämde man också bort Dagmar Lange på alla sätt, eftersom hon var förlagets kassako i många år och därför särbehandlades. När jag läser biografin får jag intrycket av en karismatisk kvinna med grandiosa drag, van att få sin vilja fram i alla lägen.

Dagmar Langes lyxiga liv, med taxiresor även korta sträckor, skräddarsydda kläder, god mat och whisky eller champagne som genomgående måltidsdryck var bland annat det som gjorde att hon vid sin död var skuldsatt och även detta beskriver författarna på ett sakligt sätt men ändå med en stor portion medkänsla. Vid begravningen av Dagmar Lange i Nora kyrka var det inte många där och förrättningen var tämligen opersonlig. Det kunde ha handlat om vem som helst. Ett sorgligt slut på ett fantastiskt kvinnoliv.

När jag avslutat min läsning av Maria Lang, vår första deckardrottning är det med ambivalenta känslor för författaren. Jag tycker mycket om biografin och jag älskar fortfarande Maria Lang, men Dagmar Lange var en krävande, egocentrisk kvinna. Jag tror inte jag skulle ha orkat ha henne som vän.

MARIANNE CEDERVALL

Rapport från bokpresentation: http://www.dast.nu/artikel/nu-kan-maria-lang-erovra-varlden

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22