MÄNNISKOHAMN

Jun 9th, 2008 | By | Category: 2008-3, Recension

Omslag till MänniskohamnAv John Ajvide Lindqvist
Ordfront 2008

John Ajvide Lindqvist föddes 1968 och efter att ha varit trollkarl, manusskrivare (Reuter & Skoog och Kommissionen) och ståuppkomiker slog han igenom som skräckförfattare redan med debutboken Låt den rätta komma in – om vampyrer i förorten – och uppföljaren Hanteringen av odöda – om zombier i innerstaden. Sedan kom novellsamlingen Pappersväggar (med ett par kusligheter i Roslagsvattnen) innan han i årets roman Människohamn ger sig författaren ut i en nerskräpad och skräckmässigt nedtonad skärgård.

Han har i tidigare texter visat sig ha sinne för människors miljöer och sinnets stämningar. Här också. En av hans huvudpersoner, den åldrande trollkarlen Simon på skärgårdsön Domarö, lider av att människorna gjort havet trasigt. Men även det som är skadat kan ge igen.

John Ajvide LindkvistAjvide Lindqvist har förvisso inte lämnat det övernaturliga bakom sig. Osaliga gengångare förflyttar sig prosaiskt nog per flakmoped och att det förekommer magi borgar huvudpersonens yrke för. I övrigt är Människohamn en finstämd glesbygdsskildring inramad av en släktkrönika där sorgen efter en försvunnen älskad sexåring är gripande. Tösen tycks ha gått upp i rök, något som förr hänt andra som nu räknas till de försvunna. Det går inte bra för föräldrarna heller och om dem och i synnerhet fadern Anders dryckenskap och andra aktiviteter talar Ajvide Lindqvist kanske lite för länge. Allt utvecklar sig till en grekisk fabel i den mycket svenska skärgården.

Människohamn beskriver ordknappt, känsligt och penetrerande föräldrars skräck för att förlora ett barn. Samtidigt talar han om människans litenhet i det stora alltet där havet är det som alla känner till och respekterar.

Det är en berättelse med många trådar och nästan allt tycks ha att göra med den pakt som är sluten mellan människorna och havet. Allt som förs fram blir en del i ett väldigt skeende. Man kan förnimma skräck, men samtidigt är det en varsam skräck som har sin vagga i något djupt mänskligt.

LOTTA BRÅDING

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22