MAKTSPELERSKAN Drottning Kristinas revolt

Apr 23rd, 2011 | By | Category: 2011-4 april, Recension

Omslag till MaktspelerskanAv Erik Peterson
Natur och Kultur 2011
ISBN 978-91-27-13123-1, 279 sid

Jag har en liten brevlapp som drottning Christina skrev 1653 (se bilden nedan). Det är en speciell känsla att hålla det gamla handgjorda pappret i hand och veta att drottningen gjort detsamma för mer än 350 år sedan.  Bläcket från fjäderpennan är vackert brunt. Drottningen befaller “Fritz” att överbringa 10 dukater till en Barbro Flämings. Så är pappret vikt till en brevförsändelse med regentens lilla sigill som “frimärke” och försegling.

Drottning Kristinas lappAutografen med ett stort “C” som klättrar mot ett högt “h” och understruken med ett streck, ger mig en känsla av hon var självsäker och stolt – så skriver en kunglig envåldshärskare i ett brådskande ögonblick. “Brevet” har sprättats upp – en flik sitter fast i lacket. Längst ner till vänster har Barbro Flämings kvitterat summan. Hennes stil är mera prudentlig än regentens. Hon är den som är beroende och angelägen att vara till lags. Hon har “tillfyllest bekommit” pengarna i januari 1653.

Detta lilla brev är en äkta historisk källa och inger mig en stark känsla av närvaro. Christina gjorde en del småskulder till omgivningen, men i varje fall i detta speciella fall, har hon varit noga med att göra rätt för sig.

Som historiker är man ett slags detektiv. Geniale Michel Foucault hävdade i sin avhandling Vetandets arkeologi (L’Árchéologie du savoir) från 1972 (1969) att en historiker främst ska “bearbeta dokumentet inifrån och utarbeta det”. Han hävdar att de vanliga orsakskedjorna blir “okontrollerade och naiva”.

Då nu Erik Peterson kommer med Maktspelerskan Drottning Kristinas revolt, tycker jag tyvärr att den person han skildrar känns mycket mera avlägsen och ogripbar än den själ jag får en skymt av när jag betraktar min handskrift. Och detsamma gäller mycket modernt som skrivits om kvinnan bakom min brevlapp.

Erik PetersonErik Petersson stavar drottningnamnet med “K” istället för som hon själv med “Ch”, detta för att anpassa personnamnen “enligt nuvarande standard”. Han är inte ensam om det. Sven Stolpe skrev till exempel de två böckerna Drottning Kristina: Den svenska tiden respektive Efter tronavsägelsen.

Går jag i mitt privata historiska bibliotek vidare genom böcker om Christina ser jag t ex att Knut A. Beckman kom med En drottning med temperament 1943 och stavar “Christina” liksom giganten Curt Weibull gör i sin ypperliga Drottning Christina (1931). Den är utgiven på samma förlag som Peterssons bok och där utkom även Christina: Självbiografi och aforismer och Brev från sex decennier.

Att man moderniserar sådant som känns främmande för samtiden må vara hänt men varför man ska stava om folks namn när de inte är krångliga, begriper jag inte. Ska vi kanske skriva Kurt Vejbull?

Över huvud taget håller de moderna s k historikerna på att fjärma sig från källorna. De hämtar istället gärna resultat från äldre kollegor. När Petersson inledningsvis skriver om Christinas reaktion på Pierre Chanuts memoarer och hennes marginalanteckningar som t ex “osanning”, “griller och bagateller”, så bygger han inte detta på studier av vare sig original eller kopior utan på en essä av Martin Weibull i Historisk Tidskrift 1887.

Vad är nu historia som vetenskap bra för? För mig är den en del av det humanistiska arvet, en källa till kunskap om människor som levt sina liv innan mitt. Jag känner ofta att de är med mig på vägen och ger mig exempel att följa eller akta mig för.

Historikern är en detektiv som forskar i de spår dessa människor lämnat efter sig. Jag tror att Foucault har rätt i att det är meningsfullt att gräva ut dem och dra slutsatser av dem som arkeologen gör av krukskärvor och flintyxor.

Det innebär inte att jag förkastar det historiska berättande Erik Petersson talangfullt ägnar sig åt. Som skolpojke läste jag med brinnande intresse docent Carl Grimbergs berättelser ur historien. Men visst föredrar jag nu de stora Weibullarna framför både Grimberg och Petersson.

JEAN BOLINDER

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22