MAGNETISÖREN och andra berättelser

Oct 26th, 2021 | By | Category: 2021-10 okt, Recension

Omslag till MagnetisörenAv E.T.A. Hoffman
Noveller i urval
Översättning Bodil Zalesky
Hastur förlag, 2021
IBSN 978-91-86835-32-3, häftad, 283 sidor.

Under 1800-talets början var den konstnärliga romantiken en stark rörelse i Tyskland. Dess kännetecken var det gränsöverskridande, en längtan till det som är bortom sinnesförnimmelser. Fantasin var central, sagan en näraliggande uttrycksform och där fanns en fascination inför det groteska och demoniska.

En av den tyska romantikens främsta företrädare var mångkonstnären E.T.A. Hoffman. Jag läser mig till att hans liv inte blev så långt, född 1776 gjorde han sorti från jordetillvaron 1822 endast 46 år gammal. Hoffmans korta livstid inrymde ändå, förutom författarskapet, också en bana som bildkonstnär med teckningar och gravyrer och produktion av flera musikstycken. Initialen A i hans namn står för Amadeus, ett namn han själv tog sig med anledning av hans stora beundran för Mozart.

Hastur förlag har nu gett ut fem av Hoffmans noveller, i översättning av Bodil Zalesky. Novellerna var ursprungligen tryckta i olika samlingar, titelnovellen Magnetisören i Hoffmans först producerade verk Fantasiestücke in Callots Manier (utkom 1814). Magnetisören är också i mitt tycke den text som lyser starkast i boken. Hoffman använder återkommande som stildrag att låta berättelsen växa fram ur en spirituell salongskonversation vänner emellan över ett par glas (förmodligen med den egna livsstilen som förlaga), så även i denna novell. Den är byggd kring tidens fascination inför den animala magnetismen, en teori lanserad av läkaren Franz Mesmer. Läran om magnetismen, eller mesmerismen, gick ut på att den magnetism som påstods finnas överallt kunde användas så väl i läkekonstens tjänst som för att försätta människor i olika formen av mentala gränstillstånd. I Magnetisören är det den demoniske Alban som utövar denna kraft på den känsliga skönheten Maria.

Hoffman har ett sätt att berätta genom att låta en persons replik tänjas, tills den övergår till en egen litterär text. Vid något tillfälle antar hans skrivsätt karaktären av kinesiska askar, när en persons replik, återgiven i en av dessa litterära monologer växer ut till ytterligare en berättelse, ett nytt skikt fiktion i det fiktiva. Det kan vara svårt att hänga med i svängarna ibland.

I dagens skrivsammanhang är kodordet ofta ”stryk”, korta ner din text. En samtida läsare kan nog tycka Hoffman kunde vunnit på att ta till sig av det rådet emellanåt. Det är ofta väl yviga meningar och onödiga upprepningar. I övrigt är detta i mycket en stilistiskt njutbar läsning som också med tanke på att texten är över 200 år gammal känns överraskande modern. Kanske har detta med Bodil Zaleskys översättning att göra. Bara på ett ställe reagerar jag, där en av personerna använder uttrycket ”psykisk ohälsa”, ett begrepp jag inte tycker hör hemma i en 1800-talskontext.

Annars; en trevlig läsning kryddad med typiskt romantiska effekter som personer utan skuggor och gäckande spegelbilder, lagom för att framkalla en rysning i soffhörnan. Hade filmmediet funnits på Hoffmans tid hade han nog inte haft problem med att avyttra filmrättigheter.


KARIN TJÄDER

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22