LYCKLIG HORA

Sep 3rd, 2009 | By | Category: 2000-4, Recension

Av Maria Küchen
Ordfront 2000

Det här är en roman som man läser till slut, mest för det divergerade språkets skull, inte för intrigen. Poeten Maria född Gummesson kan hantera svenskan, men budskapet i denna roman är enligt mitt sätt att se ganska tvivelaktigt. Alla är trots allt inte horor och tesen om den lyckliga horan håller inte hela vägen ut. Den som framför idén om att prostituerade är lyckliga heter i boken Örjan, en osedvanligt vacker man som tycker om att träffa prostituerade, men på ett platoniskt plan.

En lyxprostituerad mördas brutalt och när polisen kommer till hennes lägenhet finner de också en blodig Örjan.

Han framställs som en undanglidande person, en som det inte fastnar något på. Men inte hela tiden. Till sist krackelerar hans mask. Men just når detta gör honom intressant förlorar författarinnan intresset för honom. Hon har tydligen inte mycket till övers för ”vanligt folk”, vilket också märks i ett underliggande förakt för ”vanliga Svenssontyper”.

I ett försök att tå till mer spänning tar Küchen till en av senare tiders politiska schabloner – nynazismen. Det hjälper inte mycket, för intrigen är alltför svag för att riktigt klara av att lyfta berättelsen.

Men idén att allting numera går att köpa är ju sann.

INGER STRANDBERG



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22