LUSITANIAS UNDERGÅNG

Sep 10th, 2009 | By | Category: 2006-2, Recension

Av Claes-Göran Wetterholm
Prisma 2005

Det finns en gammalt talesätt som säger att historia upprepar sig. Och visst är det lätt att komma att tänka på Estonia då man läser Lusitunias undergång av Claes-Göran Wetterholm. I bägge fallen har man t.ex. spekulerat i att det fanns militärt material ombord och att detta exploderade. I bägge fallen var utredningarna dåliga och spekulationerna många.

Wetterholm skriver bland annat: ”Då händelsen aldrig offentligt utreddes grundligt kan man säga att det är en tydlig parallell till Estonia-katastrofen och dess efterverkningar. Precis som efter Estonia blev utredningen en av myndigheter styrd utredning där man kom fram till det myndigheterna ville komma fram till. Det märkliga är också att rapporterna om Lusitanias förlisning och Estonias undergång båda är politiska manifestationer mer än de är grundliga och ärliga redovisningar av vad som faktiskt skedde.

Undanhållande av fakta, förvrängning och förfalskning av bevis, tendensiösa slutledningar, allt kan sägas om Lusitania 1915 och Estonia 1994.”

Det var den 7 maj 1915, som en tysk ubåt, U 20, sänkte den kolossala ångaren Lusitania. Så många som 1200 personer omkom, däribland över hundra amerikaner. När skeppet sjösattes 7 juni 1906 var hon världens största, det första på över 30000 ton. På sin andra resa i västlig riktning blev hon det första skepp som korsat Atlanten under fem dagar.

Att resa med ett sådant här skepp var ett äventyr och det ansågs t o m viktigt att en verklig dam var välklädd när hon spolades i land – då skulle den döda kroppen behandlas med större aktning!

Den 1 maj 1915 var en behagligt varm dag i New York och det var feststämning i luften när Lusitunia skulle avgå. Näsdukar viftade, en orkester spelade. Charles Frohman, den berömde teaterproducenten skojade och sade att han i fortsättningen nåddes på care of den tyska ubåten U-4! Det gick an att skämta eftersom man trodde att Lusitania var alltför snabb för att sänkas av en ubåt.

Den 7 maj siktade den tyske ubåtskaptenen Walther Schwieger Lusitania i periskopet på U-20. Det var utanför den sydirländska kusten. Han trodde aldrig han skulle kunna sänka det väldiga skeppet men sände en torped från 700 meters håll. Torpeden observerades från Lusitania som blev allvarligt träffad. U- 20 låg kvar i tio minuter och såg vad som hände. Skeppet sjönk snabbt efter det att en andra explosion dånar från fartygets inre. Kanske fanns det ammunition och sprängmedel ombord och kanske var det detta som orsakade katastrofen? Det brukar påstås att det var Lusitanias sänkning som drev USA in i Första världskriget två år senare. Saken är diskutabel men Wetterholm menar ändå att ”Lusitania drog med sig USA i krigets malström”.

Boken om Lustianias undergång, bygger på gedigen forskning, är välskriven och mycket spännande. Den utmärkta texten kompletteras med en stort och ytterst intressant bildmaterial. Det är helt enkelt en lysande bok som Wennerholm åstadkommit, av stort värde för historiskt intresserade men också tankeväckande när det gäller Estonias dunkla öde.

JEAN BOLINDER

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22