LOVE, JANIS

Oct 21st, 2008 | By | Category: 2008-5, Recension

omslag till love, Janis

Av Laura Joplin
Love, Janis 1992
Översatt av Eva Haskå
Frank 2008

Sångerskan Janis Joplins liv har beskrivits ett stort böcker, TV-dokumentärer och spelfilmer (bland annat i filmen The Rose från 1979 med Bette Midler i huvudrollen) har också hämtat stor del av handlingen från Joplins liv. Men den mer familjärt skrivna boken Love, Janis, författad av systern Laura, vars första upplaga

Laura Joplin

kom i USA 1992 och  nu kommit i Sverige, utmärkt översatt av Eva Haskå, är intressantare än flera andra jag läst.

Förutom att den beskriver Janis Joplins förhållande till sin familj i Port Arthur, Texas, där hon föddes den 19 januari 1943, får man också ett levande porträtt av den bigotta Södern där det gällde att höra hemma i den socialgrupp dit man förpassats av börd och arbetsuppgifter.
Janis tyckte inte om att styras in i den sociala fållan. Hon blev något av en rebell som kom att älska musik redan tidigt. Bland skolkamraterna fanns några som hon kunde umgås med och efterhand sökte de sig till den musik som inte spelades på radio, en musik som både var spännande och farlig eftersom den hörde hemma ”på andra sidan järnvägen” där de svarta bodde.

Hon började sjunga folkmusik och blues och lärde sig spela gitarr för att slippa dela de magra gagerna med en ackompanjatör och i gänget där hon umgicks hjälpte man gärna upp humöret med alkohohol, både hemma i Texas men också i grannstaten Louisiana där det fanns mer intressant musik att lyssna till och lära av. Här utvecklades den hesa, känsliga röst som verkligen kom till sin rätt när hon i mitten av 60-talet började sjunga med rockbandet Big Brother and the Holding Company. Med henne som frontfigur slog de igenom på Montereyfestivalen 1967. De spelade in skivor men rådgivarna (många av dem var mest intresserade av att hänga med och tända på) ansåg till sist att bandet var en hämsko för Janis och 1968 påbörjade hon sin solokarriär med det nya bandet The Kozmic Blues Band. Med dem turnérade hon i USA (bland annat framträdde hon på Woodstockfestivalen) och Europa 1969. Hennes drog- och alkoholberoende började sätta sina spår men en tid trodde man att hon blivit botad från missbruket. Hon bildade det nya bandet Full Tilt Boogie och med dem spelade hon in den postumt utgivna LP-skivan Pearl, som bland annat innehöll de sedermera så kända låtarna Mercedes Benz och Me and Bobby McGee. Men under inspelningen kom drogsuget tillbaka. Den 4 oktober 1970 dog hon av en överdos heroin på sitt rum (105) på Landmark Motor Hotel i Hollywood.

Laura Joplin har skrivit en alldeles utmärkt biografi om sin berömda syster, om hennes först trevande försök att hitta en musikalisk identitet, om ”flykten” från Texas till det hippiebehärskade området Height-Ashbury i San Francisco, om hennes älskare (Country Joe McDonald och Kris Kristofferson är väl de mest kända) och om drogmissbruket. Det mest personliga är kanske de brev som Janis skrev till familjen och de är samtidigt en skildring av hur svårt någorlunda berömda människor i showbusiness kan ha det ekonomiskt.

Jag ser boken både som en odyssé genom en människas leverne och en skildring av amerikansk mentalitet under ett par decennier som i sanning var banbrytande.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22