LJUSETS DOTTER

May 29th, 2011 | By | Category: 2011-5 maj, Recension

Omslag till Ljusets dotterAv Elisabet Nemert
Forum 2011
ISBN 978-91-37-13666-0, 415 sid

Elisabet Nemert har under senare år kommit med ett antal romaner som alla utspelat sig i historisk tid. Under en period var hennes spelplatser orter runt Medelhavet där ofta elaka karlar gjorde surt för ädla kvinnor, som dock ofta fick hjälp av kloka djur. Efter en roman om handelsmän och kvinnor som från Gotland upprättade förbindelser med Ryssland har nu Nemert med Ljusets dotter sökt sig till det svenska fastlandet – närmare bestämt Sollentuna norr om Stockholm – under sent 1700-tal.

Det här är en bok i Lars Widdings anda men med typiskt Nemertska grepp: en våldsam, grym och pådrivande man som gör livet surt för sina underlydande, och, i det här fallet, sin dotter som får stryk lika ofta som hustrun. Så illa faktiskt att höften skadats och gjort henne halt. Det gör att hon skäms och givetvis blir hon mobbad, trots att ordet ännu inte var uppfunnet.

Jag reagerade ofta på att hennes huvudpersoner under antikens var människor som i hög grad skaffat sig åsikter som mer hörde hemma i dagens samhälle. Lite åt det hållet hittar man även här och det finns en glidning åt nyandlighet.

Hennes huvudperson, den ofta illa utsatta, brukar ha ett intresse som hjälper henne genom livets djävligheter. Så även här. Leading lady är Maria, dotter till förmannen på Edsbergs slott i Sollentuna, och i hennes fall är det musiken. I kyrkan njuter hon av orgelns mäktiga ljud och under  danserna på logen blir hon så förtjust i spelmannens kunskaper att hon i hemlighet lär sig att spela på sin morfars gamla fiol.

Om ni gissat resten så kan jag berätta att ni gissat alldeles rätt. Hon blir upptäckt av kungens folk och förd till hovet där Gustav III är kung.

Om det låter som en Harlequin-roman kan det ha sin riktighet, men Nemert höjer sig över det allra vanligaste tramset. Hon är utbildad gymnasielärare i svenska, historia, konsthistoria och filmvetenskap och det märks att hon vill förmedla kunskaper. Den historiska bakgrunden (och nu har jag redan glömt nyandligheten) är gedigen, spänningen inte att klaga på. Viktor Rydberg kunde inte ha gjort det bättre – då tänker jag förstås på Singoalla och inte så mycket på Tomten.

INGER STRANDBERG

Elisabet Nemert

Elisabet Nemert. Foto Hélen Karlsson

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22