LINDA- SOM I LINDAMORDET

Sep 11th, 2009 | By | Category: 2005-4, Recension

AV Leif G W Persson
Piratförlaget 2005

Efter professorns senaste kriminalroman En annan tid ett annat liv var förväntningarna naturligtvis uppskruvade inför den nya boken.

Det blev platt fall!

Linda Wallin är en ung polisaspirant i Växjö som hittas mördad och våldtagen. Ett tyvärr inte alltför unikt scenario i Sverige idag.

Utredningen dras igång och semestertider som det är, skickar rikskriminalens chef den fullständigt odräglige Bäckström som chef för en liten grupp kriminalare till Växjö.

Förutom att Bäckström allmänt beter sig som en gris misslyckas han också totalt med utredningen. På ungefär samma sätt som GW Persson misslyckas med romanens spänning. På åtminstone de första 200 sidorna (av totalt 500) händer praktiskt taget ingenting.

Ingenting utom att Bäckström excellerar i dumheter, fördomar mot kvinnor och invandrare, samt alkohol- och tjänsteställningsmissbruk.

GW Persson som är professor i polisforskning bör ju veta, men gud bevare oss om vi har så korkade poliser som denne Bäckström.

I Svenska MAD fanns förr en återkommande spalt med rubriken: ”Vad de säger – och vad de egentligen menar”. När Leif GW Persson skriver utnyttjar han tekniken tills läsaren är svimfärdig av utmattning. Till exempel så här:

”Och vad kan jag hjälpa dig med, då Carin? Mer än att ge dig ett skott i lilla råttan uppe på mitt rum, tänkte han.”

Det tar inte många sidor innan man är utless på Bäckströms flödande snuskigheter och arrogans gentemot omvärlden. Kanske vill GW Persson berätta någonting särskilt om tillståndet i poliskåren med detta, kanske vill han underhålla eller också är det helt enkelt så bara att han själv tycker det är ofantligt roligt.

Jag gör det inte.

Boken genomsyras också av storstadsbons (stockholmarens?) överlägsna syn på landsortens tillkortakommanden.

Nu är säkert allt detta bara ett sätt för GW Persson att ytterligare låta Bäckström framstå som en, vad vi här i provinsen plägar kallar för, fubick. Men det blir i längden alltför tröttsamt och läsarens uppfattning riskerar istället att appliceras på författaren själv. När kriminalromanen närmar sig sidan 400 händer det någonting och ditkallade kriminalarna Anna Holt och Lisa Mattel slutför utredningen och fäller naturligtvis slutligen mördaren.

På bokens två sista sidor balanserar GW Persson övriga 500 genom att referera en doktorsavhandling av Lisa Manei om medias förkärlek att döpa sexualmord efter kvinnornas förnamn. Det finns lokala exempel; Helenmordet, Jannikemordet, Pernillamordet etc. Mattei undrar också varför sextio procent av alla sexualrelaterade kvinnomord aldrig får några rubriker. Det är en vettig debatt. Men de två sidorna räcker inte för att restaurera mitt förtroende för professorn.

Som lök på laxen – jag hade en annan mördare!

PER ERIK TELL



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22