LIFTERSKAN

Jan 17th, 2019 | By | Category: 2019-01 jan, Recension

Omslag till LifterskanAv Cannie Möller
Hoi förlag, 2018
ISBN 978-91-7697-071-3, danskt band, 414 sidor

Det stor spänningsroman på omslaget, och det är korrekt. Vardagsthriller kan den också kallas, men inte deckare.

Det börjar med att konstnären och illustratören Rebecka Gudner är på väg till familjens hus i Norrland, det är senhöst. (Varje kapitel har datumangivelse, och hela historien slutar till våren.) I snöovädret dyker en ung flicka upp, Helen, och Rebecka tror först att hon kört på henne. Hon tar med sig Helen till huset och försöker få henne att berätta till vem hon ska ringa för att berätta var hon är, men får inget svar. Hon ser att flickan har en massa blåmärken, tar med henne till vårdcentralen. Men sedan försvinner Helen.

Det är två vilsna kvinnor, en äldre med egna nu vuxna barn, och en 17-åring med trasslig bakgrund. Mötet får Rebecka att reagera oväntat, hon kan inte låta bli att teckna Helen ur minnet, och inser att porträttet är perfekt för det bokomslag hon har haft svårt att få till.

Det är en vindlande berättelse där vi ibland följer Rebecka, bland Helen. Båda har sina personliga problem, som inte blir mindre när det finns en oklar död i samband med Helens försvinnande. Är det hon som mördat mannen?

Rebecka reagerar inte helt adekvat, döljer för polisen att hon har den efterlysta flickan hos sig, och kan inte ens för sig själv förklara varför.

Inte deckare, trots troligt mord, slavarbete, smuggling och felaktigheter i fosterbarnsvård. I stället en skildring av hur en helt vanlig person kan hamna i en situation som blir allt mer komplicerad. Det är främst två porträtt av en äldre och en yngre kvinna, där ingen riktigt själv förstår varför de reagerar som de gör.

Detta, att vi får två personporträtt som inte är helt tydliga men som visar hur vi kan hamna i situationer vi inte klarar av, är bokens behållning. Som läsare vill man hela tiden gripa in och förmana dem att bete sig vettigt, samtidigt som vi ju vet att människor inte helt reagerar som man bör.

Min främsta invändning är längden. En hårdhudad redaktör borde kunnat komprimera utan att skeendet gått förlorat.

Men Cannie Möller är ingen debutant även om jag inte läst något av henne tidigare. Hon har ett gediget förflutet som barn- och ungdomsboksförfattare med debut 1983, och även vuxenromaner, tillsammans närmare 30. Hon har augustnominerats och fått Nils Holgerssonplaketten. Så hon vet hur man skriver, texten flyter, kapitlen är korta och perspektiven växlar. Jag greps av att man som läsare är lika förvirrad som huvudpersonerna, och hela tiden hoppas på att allt ska komma till rätta, inte minst med hjälp av den sympatiske poliskommissarie som blir en tredje viktig person.

Enligt baksidestexten ska det bli en bok till med Rebecka som huvudperson. Jag undrar om hon mår bättre då?

LEIF-RUNE SXTRANDELL

Cannie Möller

Cannie Möller. Foto Lena Anderfelt

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22