LEGIONÄREN

Jan 28th, 2010 | By | Category: 2010-1, Recension

Omslag till LegionärenAv Simon Scarrow
Under the eagle 2000
Översättning Anna Wall
Historiska media 2009

Grundhistorien i Simon Scarrows Legionären är en klassiker. En ung man hamnar mot sin vilja i en för honom ny och prövande situation. Där bevisar han sin duglighet och växer från spoling till man. Scarrow har valt det romerska riket under kejsar Claudius som bakgrund till sin saga. Den unge hjälten Quintus Licinius Cato är son till en slav vid kejsarens hov. För att bli frigiven tvingas Cato ta värvning i den Andra legionen, ansedd som den hårdaste i romerska armén. Året är 42 e Kr och den Andra legionen under legaten Vespasianus befäl ligger i träningläger i Germanien inför ett planerat anfall på Britannien.

Engelsmannen Simon Scarrow (född 1962) har hunnit skriva nio böcker i serien om Cato och romarriket. Han har varit lärare, men författar nu på heltid. Legionären skrevs 2000, men utgavs först förra året på svenska. Legionären är Scarrows första bok – och det märks. Den börjar seriöst nog med en beskrivning av organisationen av den romerska armén, vilket för tankarna till faktabaserade historiska romaner som Peter Englunds Poltava (1988). Så fort Scarrow börjar berätta sin skröna blir associationen en helt annan. Drillen för tankarna till amerikanska rekrytfilmer och dialogen påminner om Nils Poppe i Livat på luckan.

Simon ScarrowDet visar sig vid en läsning av Scarrows egen hemsida (www.scarrow.co.uk/) att detta har en naturlig förklaring. Ingen vet hur vardagligt tal lät på romartiden, så Scarrow hämtade jargongen från tiden i Officers Training Corps, brittiska arméns ledarskapsträning för universitetsstudenter. Scarrow hyllar den litterära stil som innebär att människor med dagens sätt att tala (och i viss mån tänka) placeras i en historisk miljö. Det ger läsaren en enklare och snabbare access till en tid som annars känns avlägsen och svårförståelig.

I jämförelse med Pompeji (2005) av Robert Harris känns Scarrows actionfyllda historia en aning lättviktig. Harris återskapar magnifikt tiden kring Vesuvius utbrott 79 e Kr. Scarrow kommer inte i närheten av den tidsskildringen. Å andra sidan förblir Harris hjälte vattenmästaren Attilius en aning ointressant boken igenom, hans öde griper inte tag i läsaren. Scarrows Cato tar man däremot till sitt hjärta omedelbart. Inte minst på grund av kontrasten till hans närmaste befäl, den ärrade centurionen Lucius Cornelius Macro. Han bär på en bitter hemlighet, som om den avslöjades skulle få honom avskedad ur armén. Han kan inte läsa. Hur lägligt är det inte att det 17-åriga läshuvudet Cato placeras som hans närmaste underlydande.

Historien inskränker sig inte till Catos och Macros äventyr i kampen mot skäggiga barbarer. Intriger och konspirationer vid hovet har förgreningar till Andra legionen och även här har Cato en naturlig roll med sina känningar i kretsen närmast Claudius. Det är den snabbfotade historien snarare än tidsskildringen som gör det värt att lägga pengarna på Legionären. Visst får läsaren en och annan festlig inblick i romartiden, som att grillade fyllda hasselmöss serverades som snacks på finare fester, men tidsbilden är mest en kuliss. Scarrow medger själv att han valde romartiden för att han ansåg den vara minst utnyttjad för den typ av av roman han ville skriva.

Med tanke på att Scarrow hunnit skriva ytterligare ett dussintal böcker efter Legionären måste omdömet bli att det är en lovande om än ojämn debut – det finns onekligen potential hos Scarrow, kanske kan det bli fler böcker om Cato och Macro…

TOM WEDBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22