LÅTSASLEKEN

Feb 4th, 2008 | By | Category: 2001-1, Recension

Av Joy Fielding
The First Time (2000)
Översatt av Gertrud Hemmel
Bonniers 2000
I tankarna gick hon igenom olika sätt att döda sin man. För varje simtag i den stora poolen kom hon på ett nytt sätt. Mattie, som egentligen hette Martha, men kallades Mattie av sin mor, den enda som kallade henne så, och som Mattie tyckte mycket illa om. Hon hade inte ett bra och varmt förhållande till sin mor som enligt henne älskade sina blandrashundar mer än sin dotter.

Matties känslor för sin make var inte heller de bästa. Han hade varit henne otrogen ett otal gånger och försökte inte ens hålla det snyggt. Det faktum att deras dotter blev anledningen till giftermål föreföll som en gest av plikt och inte av kärlek. Hon visste dock att hennes man Jake älskade dottern, säkert var det därför han inte ville skiljas. Mattie hade, som hon trodde alla människor hade, en längtan att få känna sig älskad. Hon saknade från barnsben, då kärlek från sin mor, nu kärlek från sin man.

Dottern Kim hade växt upp i det kalla förhållandet och ofta från sin säng hört deras ilskna röster. Hon älskade dem båda, men stod närmare sin mor. Den dagen fadern skulle upp i ett mål, han var åklagare, föreslog Kim sin mor att gå till domstolen för att visa sig och ge fadern hennes stöd. Mattie tvekar men infinner sig i rättssalen. Där får hon sitt första anfall och ställer till skandal mitt i makens plädering. Det är början till slutet, hon har gått för långt enligt Jake. Mattie har några gånger känt att hennes högra fot domnar, försvinner, på vägen hem från katastrofen i rätten ser hon ljusen slå om till rött, hon ser en far med dotter gå över men bromsfoten lyder henne inte, hon räddar far och dotter genom att svänga ut i mötande trafik.

På sjukhuset kämpar man för hennes liv, hon får gå igenom en massa prov och man konstaterar att hon har en obotligt sjukdom kallad amotrofisk lateralskleros också kallad Lou Gehrigs sjukdom som betyder att hennes nervceller håller på att dö.

Resten av boken vill jag inte avslöja, men det är en otrevligt gripande och spännande berättelse, som stämmer till eftertanke.

IWAN MORELIUS



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22