LÅT MIG TA DIN HAND

Sep 10th, 2014 | By | Category: 2014-09 sept, Recension

Omslag till Låt mig ta din handAv Tove Alsterdal
Lind & Co, 2014
ISBN 9789174612813, inbunden, 475 sidor

Jag funderar ofta på vad det är som gör att en bok sticker ut och är så mycket bättre än andra man läser. Jag kommer alltid fram till en kärnpunkt: boken måste ha en bra historia att berätta, en historia som ingen berättat förr. Naturligtvis krävs det färdigheter i språk, meningsbyggnader, miljö- och personbeskrivningar, gestaltningar mm, men utan en god grundhistoria blir det ändå bara pannkaka.

Tove Alsterdal kommer nu med sin tredje kriminalroman och hon har alltid något att berätta. Hon har alltid en ny och annorlunda historia och hon kan berätta den så att man får njutningens gåshud. Hennes två första böcker Kvinnorna på stranden och I tystnaden begravd har blivit mycket rosade. Den senare boken är en av de bästa svenska deckare jag någonsin läst.

Denna bok har lånat titeln efter en rad i Ralph McTells sång från 60-talet Streets of London (vi sjöng den jämt på den tiden), en sång om uteliggare. I boken blir just en uteliggare i Jakobsberg vittne till att en ung kvinna kommer ut från en nattklubb och beger sig hemåt med en man. Kvinnan, Charlie Eriksson, faller senare på natten ner från elfte våningen och dör.

Charlies syster Helene har lämnat förorten. Hon har brutit med systern, fadern super och mamman har övergett dem båda. När hon nu blir konfronterad med systerns bortgång vill hon veta vad som egentligen har hänt och börjar forska i fallet. Hon river upp damm och Helene finner spår som leder bakåt till tiden när modern lämnade sina barn för att åka till Argentina.

Som vanligt när Tove Alsterdal skriver finns det enorma styrkor i miljöer och personer. Som läsare blir man närvarande, man får resa med. Från 70-talets och nutidens Jakobsberg till Argentina, även där både i då- och nutid. Egentligen gör Helene samma resa som sin mamma, men av en helt annan orsak. Mamman var ung och kunde offra vad som helst för kärleken, medan Helen är ute efter förklaringar. Till sin systers död och till moderns beteende.

Boken handlar mycket om människors svagheter och tillkortakommanden. Varför blir livet som det blir? Författaren har en förmåga att levandegöra människor på ett alldeles unikt sätt. Det är lätt att se hennes bok i bilder eftersom allt känns så förbaskat äkta.

Tove Alsterdal måste ha gjort en omfattande research för att alla fakta om framförallt fascismens Argentina ska vara så lärorikt korrekta. Att hon kommer med sina böcker med ganska glesa mellanrum tyder också på stort researcharbete. Det skapar också realism och ger berättelsen sannolikhetens prägel.

Tove Alsterdal är ingen deckardrottning. Sådana koras bland dem som skriver traditionella deckare med familje- relationsfokus. Tove Alsterdal är mer än en deckardrottning. Hon är genrens kejsarinna. Det sämsta med henne är att nu måste man väl vänta minst två år på nästa bok.

Det här är den bästa bok jag läst i år!!!

NISSE SCHERMAN

En uteliggare vandrar runt i Jakobsbergs centrum. En nersupen individ som är övertygad om att Olof Palme fortfarande lever. Det är natten mot valborgsmässoafton och Riddarn, som uteliggaren kallas, får se kvinnan Charlie Eriksson, som är hans dotter, komma ut från en nattklubb tillsammans med en man som beter sig hotfullt. Charlie eller Camilla som hon heter har levt ett liv bland droger och fantasifulla drömmar. Senare på natten störtar Charlie Eriksson från elfte våningen. Polisen bedömer ”fallet” som självmord och avskriver ärendet.

Helene, som är Charlies lillasyster och är arkitekt, har suddat ut sin bakgrund och sin familj: en far som är alkoholist, en syster som är narkoman, en mor som lämnade familjen när flickorna var små. Den senare förälskade sig i en argentinsk flykting och försvann utan att överhuvud ta kontakt med någon då eller senare i livet.

Helene börjar undra vem systern var. Hon möter tre stycken som kan vittna om att Charlie gått hem med en man som alla upplever som hotfull. Ett av vittnena är som sagt Riddarn. Polisen vill inte ta upp fallet.

Helene finner att spåren och systerns hemligheter leder till moderns försvinnande till Argentina.

Tove Alsterdal tar i sin roman upp den period i Argentina (1976–1983) som leddes av en militärjunta. Ledaren under den mesta tiden var generalen och presidenten Jorg Videla som var president fram till 1981. Den hänsynslöshet från juntans sida, som kännetecknade perioden med 20-30 000 försvunna och döda, främst ungdomar, kan exemplifieras med när de kastade ut sina fångar levande från flygplan.

Alsterdal är ingen svensk vadmalskriminalförfattare, där den svenska lite romantiska miljön ofta får vara fond åt berättelsen. Den kan vara Ystad, Sandhamn, Marstrand, Fjällbacka eller Kiruna. Tove Alsterdal är, som jag skrev i samband med hennes första bok Kvinnorna på stranden, ingen deckarförfattare. Hon är i bästa mening en internationell thrillerförfattare med dess egenskaper, som samtidigt fångar sociala sidor av det svenska samhället. Hon skildrar miljön i främmande länder och här hemma i Sverige så att man väl känner igen den. Hon har ingen konkurrent i Sverige som författare av spänningsromaner. Hennes gestaltning av huvudfigurerna är exakt, de går nästan att ta på och hon skriver en prosa helt i klass med våra bästa romanförfattare. Hon är idag lika överlägsen sina konkurrenter som Sjöwall–Wahlöö var på sin tid.

LENNART HÖGMAN

Tove Alsterdal

Tove Alsterdal. Foto Annika Marklund

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22