LÅSTA LUSTHUS

Jan 12th, 2012 | By | Category: 2012-01 jan, Recension

Omslag till Låsta lusthusAv Pontus Wikner
Hoi förlag 2011
ISBN 9789186775049, inbunden, 382 sidor

Pontus Wikner följer upp förra årets debut (Löparen) med en bok som innehåller ett flertal olika brott. Åtminstone tre parallella historier löper mot sin upplösning. I dagens deckare brukar författarna på slutet väva ihop dessa intriger så att de på de mest osannolika sätt hänger ihop. Men Pontus Wikner är f d polis. Han vet hur verkligheten ser ut. Därför får varje brott sin egen upplösning. Bra!!!

Ett stort antal uppsatta personer blir pressade på pengar. Pengarna verkar gå till en organisation som heter Låsta Lusthus som försöker göra världen bättre. Samtidigt blir en ung Pontus Wiknerflicka brutalt mördad och spåren pekar mot både pappan och en ung pojke. Polisen får många brott att utreda, och det blir inte lättare av att de hela tiden springer på annan brottslighet.

Och det är också det som är bokens svaghet. Det blir ganska spretigt med kriminalitet i varje vrå av handlingen. Wikner väjer inte heller för att ge ordentliga samhällskritiska kängor. Men han sparkar lite hejvilt omkring sig. Även här kunde han vara mer koncentrerad. Det känns lite som om författaren vill fylla sin bok med allt som för tillfället faller honom in.

Pontus Wikner kan berätta en polishistoria på ett trovärdigt sätt. Han behöver däremot fördjupa sina personbeskrivningar och gestaltningar. Och som sagt, koka ner sin historia till färre beståndsdelar.

NISSE SCHERMAN

382 sidor, uppdelade på 70 kapitel. Då kan man tro att varje kort kapitel skulle ha en huvudperson, ett berättarperspektiv. Men nej – berättelsen virrar ständigt mellan olika personer i ett försök att skapa omväxling och spänning(?). Täta klipp är minst lika irriterande i bok som på film.
Wikner vill få oss att känna närvaro i boken genom att kasta in anspelningar på dagens Sverige. Så figurerar en länspolismästare som kallas ”Klänningen”. Ofta kommer han med lite samhällskritik, pliktskyldigast, oengagerat, Man kan ana påverkan från andra, betydligt bättre författare.

Kort om handlingen: Några unga idealister har startat en hjälpverksamhet; de skaffar bostäder till uteliggare  t.ex. Plötsligt får de pengar, stora pengar, och kan låta verksamheten växa.

Varifrån donationerna kommer vet de ej, är heller inte intresserade av. Men läsaren inser att en annan grupp, som bedriver utpressning mot finansmän och företagsledare ligger bakom. Hotade existenser och stora pengar leder till mord.

En rörig och föga trovärdig historia. Vad vill Wikner? Skriva en kriminalhistoria? Kritisera samhället?  Skildra hur  brottsligheten breder ut sig i alla klasser och samhällsgrenar? Han vill för mycket, allt ryms inte i boken som trots sitt omfång känns ofärdig.

Återigen önskar jag en förlagsredaktör som kunde städat upp, vårdat språket, rensat bort alla ofullbordade uppslag. Boken spretar.

BENGT HEURLIN

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22