LASSE STEFANZ Gammal kärlek rostar aldrig

Jun 21st, 2012 | By | Category: 2012-06 juni, Recension

Omslag till Gammal kärlek rostar aldrigAv Tom Deutgen
Bonnier Fakta 2012
ISBN 978-91-7424-282-9, 144 sid

Det här är en vän- och beundrarskrift. Inget fel i det, men man bör veta om det så att man förstår vad man får.

Lasse Stefanz är ett mycket bra dansband. Troligen har Deutgen rätt när han skriver att det är Sveriges största. Jag gillar att lyssna på skivorna (en gång byttes en av mina signerade böcker mot en signerad CD av bandet), inte minst för att deras musik för det mesta har ett distinkt countrystuk.

Här berättas deras historia: hur gruppen bildades 1967 av pojkar från Kristianstadstrakten i åldern 12 till 14 år för att 45 år senare vara ett av de mest bokade dansbanden i Sverige med massor av guldskivor och andra utmärkelser som vanligen går till orkestrar inom andra genrer. Det kan man säga är trendbrytande. Trendsättande är kanske att de döptes till Lasse Stefanz med ett z på sladden, en bokstav som många andra band tog efter. Fast det tillkom faktiskt av en slump – på 70-talet hamnade de på en dansbana tillsammans med ett par andra dansorkestrar. När arrangören skulle hänga upp namnen på anslagstavlan visade det sig att han inte hade tillräckligt många s. Därför fick Kristianstadsgänget ett z på slutet, något de behållit sedan dess.

De hade gjort några skivor när de hamnade hos Bert Karlsson i Skara, som ”snodde” en av deras låtar och gav den sin sångare Stefan Brosch som fick en hit med Vid en liten fiskehamn. ”Det jämnar ut sig i längden”, tyckte Bert och det har det sannerligen gjort.

Bandet har turnérat i Skandinavien och drar fulla hus överallt, slagit rekord på Svensktoppen med “De sista ljuva åren” och har kommit så långt att de inte längre behöver släpa på prylarna utan har råd att hålla sig med råddare (förr hette det roadmanagers, ej att förväxla med vägdirektörer) och har skaffat sig snudd på rockstjärnestatus. Det är inte så långt ifrån Rolling Stones, de är också mer än 60-åriga gubbar som inte vill ge upp. Förnyelse, heter receptet.

Det är 45 ganska äventyrliga och slitsamma år som ”dansbandsexperten” Tom Deutgen berättar om och han gör det riktigt kärleksfullt, ackompanjerad av fotografen Lina Haskels emellanåt riktigt suggestiva bilder.

KJELL E. GENBERG

Tom Deutgen

Tom Deutgen. Foto Lina Haskel

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22