KVINNANS PLATS – MIN BOK OM ALVA MYRDAL

Mar 5th, 2010 | By | Category: 2007-2, Recension

Av Lotta Gröning
Albert Bonniers förlag 2006

Jag såg nyligen SVT:s dokumentär i tre delar om familjen Wallenberg. När sista avsnittet var slut, slog det mig omedelbart: Var fanns kvinnorna? Det måste ju ha funnits makar och systrar som kunnat påverka familjens verksamhet. Här fick vi se brödra- eller manliga kusinpar i fyra generationer och ändå fanns det systrar…

Det andra som frapperade en, var alla ja-sägare eller mera korrekt rövslickare, som omgav den enväldige Marcus, något som Pirre Wallenberg på olika sätt frammålade.

Några av dessa direktörer sufflerade i programmets bakgrund. Tänk er att gå och lägga sig på kvällen och veta att man viftat på svansen en hel dag för att inte förlora jobbet, försöka att sova och sedan stiga upp på morgonen och tro sig känna stolthet över sig själv. Vilka liv. Vilka vita nätter.

Vad har detta med Grönings bok att göra? Jo, det är dessa fenomen som i Wallenbergserien var så pedagogiskt tydliga och skrämmande. Inte finns det väl några likheter med det demokratiska jämställdhetspartiet socialdemokraterna? Gröning beskriver i sin bok Alva Myrdals envisa kamp med och mot maktmännen för att bevisa sin kapacitet som politiker. Maktmännen hade svårt för henne: Gunnar Sträng tålde henne inte, Tage Erlander blev stressad av henne, Gustav Möller gjorde allt för att stoppa henne och Arne Geijer förnedrade henne ofta. Visst har kvinnorna fått en annan ställning i Sverige än i andra länder, men som Lotta Gröning själv säger, själva grundbulten för det ojämlika samhället finns fortfarande kvar.

Makarna Myrdal var ju ett ytterst unikt par i Sveriges nittonhundratals historia. Gunnar professor, statsråd och nobelpristagare. Alva ambassadör, likaså minister och nobelpristagare. Gång efter annan förbigicks hon av andra som placerades i regeringen, och minister blev hon först vid 64 års ålder. De flesta maktmännen i hennes sfär såg helst att kvinnorna sysslade med att koka kaffe. Då störde de inte och de rubbade inte de ledandes cirklar. Hade kvinnorna sedan en egen uppfattning och var starka kvinnor var det omöjligt för dem att nå toppen. Då stoppades de med manlig kraft.

Lotta Gröning tar in sig själv och sina egna upplevelser med jämna mellanrum i texten och jämför sin egen situation. Hon är frispråkig och har under åren inte dragit sig för att kritisera sitt eget parti. Inte heller hon har erbjudits någon statsrådstaburett eller annan intressant partpolitisk post Och uppenbarligen av samma skäl som gällde för Alva Myrdal. En stark kvinna med egen vilja parad med envishet. Det är självklart att Gröning har ett antal belackare som tycker att hon förhäver sig när hon jämför sig med Alva Myrdal. Men jämförelserna haltar inte. Både Lotta Gröning och Alva Myrdal är egoister annars går det inte att göra karriär. Detta skriver Gröning själv. Och skall man nå någonstans i partiet måste hon eller han vara följsam och inte säga emot, precis vad som gällde för Wallenbergs svansviftande direktörer.

I det här sammanhanget kan man fråga sig om Sveriges största politiska parti inte i sina led har ett antal kompetenta, starka och kreativa kvinnor. Självfallet. Jag är övertygad om detta. Men dessa kvinnor har med all sannolikhet aldrig fått en möjlighet att klättra på den politiska stegen. Och vem har stoppat dem. Den traditionella manliga hierarkin inom partiet. Annars hade valberedningen haft det betydligt lättare att finna en kvinnlig efterträdare till Göran Persson.

Lotta Grönings smärre självbiografiska inpass gör läsaren nyfiken. Man vill veta mer om hennes liv och tankar. Det är bara att hoppas att hennes egoism, drivkraft eller vad det nu är gör att det så småningom dyker upp en sådan skrift på bokhandelsdiskarna. Jag vill gärna citera delar av Lotta Grönings sammanfattning av boken om Alva Myrdal: ”Alvas tillvaro blev en kamp för att få leva ett eget liv och satsa på de frågor hon trodde på och kämpade för … Det vore fel gentemot Alva Myrdal att bara relatera hennes politiska liv till det förhållande hon hade till Gunnar i synnerhet och män i allmänhet … När partiet inte gav henne några uppdrag fann hon andra uppdragsgivare. Hennes framgångar gjorde till slut att även hennes starka motståndare inom partledningen var tvungna att ge vika. Så fick hon bli minister.

Gunnar var den hon hade svårast att tackla. Hon skakade av sig sekreterarrollen, slutade upp med att vara älskarinna och gjorde egen karriär. Men Gunnar blev ändå kvar … Alva Myrdal har gett mig styrka … Det är mycket roligare att vara obekväm nu – i sällskap med Alva. Det här är en bok i första hand för män. Köp den, läs den och lär av den. Och hoppas att vi män förändras.

LENNART HÖGMAN

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22