Av Niklas Ekdal
Forum 2010

En före detta politisk skribent, till och med politisk chefredaktör, vet hur man författar både det ena och det andra. Dessutom har han fingerspitzgefühl när det gäller både politik och empati. Detta är hans andra kriminalroman och den är dramaturgiskt skickligt byggd. I den första I döden dina män introducerade han polisen Johanna Tott och hon återkommer i Kvinnan utan egenskaper.

I den förra boken berättades om politiska höjdare som mördades och fick läsaren att förstå att brott han hittas på alla samhällsnivåer, hos religiösa som hos icketroende i samma utsträckning. Här startar han på 1950-talet där en skånsk pojke utsätts för ett grymt övergrepp och drabbas psykiskt av detta. När han blir äldre försöker han bearbeta sina trauman genom att skriva noveller om samma slag övergrepp som i hans berättelser förekommer i olika sammanhang och olika miljöer. Sedan får hans psykiater som enda utomstående människa läsa dem. Hon blir konsternerad – är detta sanning eller enbart fantasier hos hennes mycket sjuke patient.

Psykiatern – My Bring – får veta att hennes dotter försvunnit från sin skola i engelska Oxford tar hon med sig sin fostersyster Johanna Tott för att söka efter henne. De hittar inga ledtrådar, men Johanna stannar kvar för att fotsätta sökandet medan My återvänder hem. Där får hon veta att hennes traumatiserade patient mördats. Polisen klassar det som ett rånmord medan My anar att det har med övergreppet att göra och bestämmer sig för att bli privatspanare. Hon finner att det hände något i 1950-talets Sverige som har kopplingar till dagens England.

Hennes forskning och de undersökningar som samtidigt bedrivs av Johanna Tott visar sig vara en fara för mörka krafter som stöttas av staten, kapitalet och vetenskapen, formidabla motståndare, och spänningen stiger. Det är en händelsedriven berättelse med historisk bakgrund. Den har drag av Dan Brown i sina konspirationsteorier och och ett tema sammanfaller med den gamla progglåten ”Vem i hela världen kan man lita på?” I botten finns nationalsocialistiska tankemönster.

Om jag ska gnälla över något skulle det vara allt analyserande som huvudpersonerna sysslar med så fort de öppnar munnen.

JAN NYGREN

Niklas Ekdal. Foto Elis Hoffman