KUNZELMANN & KUNZELMANN

Feb 16th, 2009 | By | Category: 2009-1, Recension

Omslag till Kunzelmann och Kunzelmann

Av Carl-Johan Vallgren
Albert Bonniers Förlag 2009

Det bärandet temat i Carl-Johan Vallgrens senaste mastodontroman är skillnaden mellan falskt och äkta, sanning och livslögn. Skillnaderna visar sig dock svåra att avgränsa. De griper in i varandra i olika skeden av livet och i olika sammanhang.

Huvudpersonerna i romanen är far och son Kunzelmann, Viktor och Joakim. Deras livsöden varvas i olika kapitel och omfattar dåtid och nutid. Fadern var en exceptionellt begåvad konstnär som lånade sina talanger till förfalskningar av bland annat mynt, matkuponger och konstbedrägerier. Men han var också en internationellt eftersökt konstkännare och konservator med en stor privatsamling av kända konstnärer.

Carl-Johan Vallgren

Verksamheten är i tiden förlagd till mellantidskrigens Berlin, nazitiden och Stockholm på femtiotalet. Fadern representerar alltså dåtid medan sonen, den yngre Kunzelmann, en ekonomsikt ruinerad halvintellektuell drogmissbrukare med Stureplansmanér, lever i dagens Stockholm.

När Viktor hittas död kalkylerar Joakim omedelbart, dels hur stort arvet som han skall dela med sin syster kommer att bli, dels hur han skall spendera pengarna. Det visar sig dock att arvet är reducerat till en spottstyver. Före sin död förstörde Viktor konstverken. De var övermålade med väggfärg eller sönderstrimlade. När Joakim börjar söka efter en förklaring uppdagas ett märkligt människoöde som varit förborgat för de båda arvtagarna.

Viktor Kunzelmann var homosexuell och drömde hela livet om att få leva öppet tillsammans med en man. Men i det homofoba Berlin var det en omöjlighet, inte minst sedan nazisterna kommit till makten. Viktor hamnade följriktigt i koncentrationsläger där man med kännedom om hans talanger att förfalska beordrade honom att tillverka brittiska pundsedlar. Efter kriget hamnade han i femtiotalets Stockholm där homofobin var minst lika stark som i Tyskland.

Kapitlen om fadern är utmärkta, intressanta och informativa. Vallgren håller flera detaljerade föreläsningar om förfalskningskonstens tekniker, ibland lite väl långa. Om boken enbart hade handlat om fadern, om hans syn på konsten som det enda sanna i livet och om hans vedermödor som förfalskare och homosexuell, hade det blivit en mycket läsvärd roman.

Nu blev det inte så på grund av kapitlen om sonen. De är banalare och nutidskritiken är alltför välbekant Vi lever i likriktningens och ytlighetens tid, med dokusåpor och allt slags kulturellt skräp. Detta är vi alla medvetna om. Denna del av romanen blir aldrig ”en dräpande skildring av vår samtid”  som det står på förlagets baksidestext.

BIRGITTA GENBERG

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22