KULLERBYTTABINGBÅNG

Nov 6th, 2010 | By | Category: 2010-4, Recension

Omslag till KullerbyttabingbongAv Gunnar Bernstrup
Soleka 2010

Det berättas om Fritiof Nilsson Piraten att han berättade sina historier för vänner på lokal – eller vid ett vattenhål som man brukar säga. Så mycket vatten tror jag inte att man drack, men skrönorna slipades av under berättandets gång. Berättaren putsade på sina formuleringar och kom ständigt på nya, underbara formuleringar. På detta sätt har en hel del god litteratur tillkommit. De första “författarna” var kringströvande berättare som tjänade sitt levebröd på att dra skrönor.

I Forntiden satt kanske en stam vid en lägereld och åt sin kvällsvard. Då kom en Främling fram och undrade om han fick dra en berättelse. Hans liv hängde på hur hans historia togs upp – gillade man den bjöd man på mat och dryck, ogillades berättelsen, slog man kanske ihjäl den främmande karlen!

Det är samma livsfarliga berättarsituation som den Sheherazade hade i Tusen och en natt. Så länge Kungen av Samarkand ville höra fortsättningen på hennes avbrutna sagor, fick hon leva.

Gunnar BernstrupAtt som Piraten berätta sina historier vid ett vattenhål är i allmänhet inte lika farligt, men det finns en stark litterär tradition som ägnar sig åt detta. Särskilt frodas genren i England där man tillbringar mycket tid på pubarna. Så sitter hos P. G. Wodehouse en mr Mulliner på Metarens Hvila och “har ordet” med sina berättelser (översättning av Birgitta Hammar):

“Samtalet i baren på Metarens Hvila hade som alltid fram emot stängningsdags blivit djupsinnigt”. Gin-och-tonicen, Fatölet, Ett glas ljust och En dubbel lätt gör sina inlägg innan mr Mulliner efter att ha läppjat på sin toddy med citron berättar om vad som hände hans brorson Archibald “när han förälskade sig i Aurelia Cammarleigh … med en glöd som hotade att rubba hans förstånd (sådant det nu var) …Men ni kanske har lust att höra historien från början?”

Det vill förstås folket på Metarens Hvila och läsaren får sig en underhållande, humoristisk och kanske i viss mån lärorik historia till livs.

Nu kommer den store humoristen Gunnar Bernstrup ut med en svensk bok i denna annars mestadels anglosaxiga litteraturart: Kullerbyttabingbong (www.soleka.se) heter den och den har redan på korrekturstadiet, av förre kulturredaktören på Kvällsposten Ulf R Johansson, jämförts med själve Piraten. Efter att ha tillbringat en osoven natts glädjefyllda sträckläsning med kullerbyttan, kan jag bara hålla med. Boken är både sanslöst rolig som Piraten och har den eftertänksamma sorgsenhet som var hans adelsmärke.

Två gamla vänner möts vid ett vattenhål med öl på bordet och väggarna fulla av marint som fartygsmodeller och nautica.

De minns och berättar. Ibland är de uppriktigare än de tänkt sig: “Vi blir äldre. Oftast är det bra. Jag gråter ibland. Det gjorde jag inte förr. Oftast om nätterna. Vaknar ibland i drömmar där dörrar och portar är tunga och otillgängliga; trappor, vägar och passager blir smalare och smalare och till slut omöjliga att ta sig upp för eller igenom.”

Det är Livet som det är. Jag känner igen mig och lyssnar uppmärksamt till de två vännernas berättelser. Får som de “lust att slå en bakklängeskullerbytta … slå kullerbyttan från sittande läge utan ansats och i en enda rörelse tillsammans med stolen jag sitter i …”.

Och snart är volterna i full gång. Som t ex den om hur en man vid namn Gustav Niederberg rymt från sin hustru “Puman” och spelar poker med en cirkusdirektör. Denne satsar till sist – och förlorar – en levande cirkusåsna.

Nästa morgon blir stackars Niederbergs uppvaknande mardrömsartat. Hustru “Puman” har kommit hem och kör ut maken och åsnan ur hemmet. Men detta ligger fem trappor upp och åsnan nekar envist gå nerför trapporna.

Hur löste Niederberg den knuten? Ja, den som läser får se och erfara!

Mästerstycket bland dessa många mästerliga historier är Sanningen kommer i kapp. Den har tycke av stor grekisk tragedi. Ändå känns den nära och alls inte otrolig. Vad allt kan dölja sig bakom de Persona människorna runt oss sätter upp mot världen? En hel del hemskt och ruttet och motbjudande. Visste man det skulle man nog göra som åhöraren i berättelsen, fälla upp kragen, skydda med armen mot regnet och försöka se fram mot sitt eget ärende …

Om Gunnar Bernstrup kan berättas att han är en gudabenådad komiker, särskilt känd från TV och samarbetet med Stellan Sundahl. Från radion minns vi Byteskomik och så skrev han Julkalendern 1981: Jakten på julen. Trubadur och författare. Och fotbollsspelare av klass — med i Bedrups TV-lag och Malmö FF:s Guldlag. För att bara nämna något …

Soleka förlag har adress Box 5259, 200 72 Malmö.

JEAN BOLINDER

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22