KONSTEN ATT DÖ

Jan 25th, 2008 | By | Category: 2002-4, Recension

Av Bodil Mårtensson
Prisma 2002

Att bo i en liten stuga uppe på Söderåsen låter som en riktig dröm om man är pensionerad, men ännu tillräckligt rörlig för att kunna röra sig i skog och mark. Här finns sol och ljus, här kan man leva i naturens rytm och njuta av livet. För Anna Svensson är det på det viset, men det finns en orm i hennes paradis. Huset alldeles intill ägs av den “snåle gamle gubbstrutten” Åkerman. Han har blivit sjuk och kan inte vara i sin stuga. Istället har en mystisk person flyttat in. Denne tycks leva i permanent berusning. Han beter sig ytterst otrevligt och störande. En morgon står han endast iförd skitiga boxershorts klockan fem på morgonen och råskäller på en knallgul ringblomma.

Så brinner grannens stuga ner. Anna vaknar senare en natt av att någon försöker ta sig in i hennes hus. Hon ringer polisen som inte tror på hennes historia. De enda spåren kring huset är satta av grannen som är död. Förmodligen är den gamla tanten ett offer för sina egna, senila fantasier.

I denna bok ägnar sig Mårtensson åt att låta samma person dö flera gånger, något som jag roade mig med i en bok redan 1980. Hos Bodil Mårtensson brinner en stuga upp och den döde identifieras som en konstnär som redan tidigare är dödförklarad efter en drunkningsolycka. Hustrun och en vän har vittnat om hur han då föll i vattnet.

Polismännen i Bodil Mårtenssons bok är kunniga och väl underrättade om det mesta. En av dem har t ex  sett “en oerhört intressant videokassett”; producerad av Bertil Falk, ett inte okänt namn här i DAST. Kassetten handlar om Jack the Ripper. Som jag själv sett den kan jag intyga att den är just så utmärkt som Mårtenssons polis tycker.

Utan tvekan är Bodil Mårtensson en av våra stora svenska deckarförfattare just nu. Hon har etablerat denna sin förmåga i tre tidigare böcker En chans för mycket 1999, Beckmörker 2000 och Torpeden 2001. Av dessa var Torpeden bäst och det är den kanske fortfarande, men den och Konsten att dö har bägge så hög klass att endast ett målfoto kan skilja. Att skriva en bra bok klarar en hel del författare, men att som Bodil Mårtensson fortsätta med hög och jämn klass är ovanligt!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22