KOMO

Nov 10th, 2013 | By | Category: 2013-11 nov, Recension

Omslag till KomoAv Pontus Joakim Olofsson
Styxx Fantasy 2013
ISBN 978-91-7355-328-5, 430 sid

För sjuttio år sedan eller mer handlade science fiction-romaner helst om rymdfärder och dess mekanik samtidigt som författarna ville säga något om den tid de levde i. Numera är anslagen annorlunda och handlar ofta om identitetsproblem. Det är ett sådant ämne debutanten Pontus Joakim Olofsson tar upp i boken Komo där han formulerar problemen kring hur en människa reagerar när det invanda förändras och man kan börja tro att man inte längre är den man trott sig vara.

Efter fyra år innesluten i en läkemedelsframkallad fantasi vaknar Kattarina Krasanpolski upp på den psykiatriska kliniken i schweiziska Zürich. Utan att riktigt fatta varför beslutar hon sig för att sluta ta sin dagliga medicin och efter rätt kort tid inser hon att hon inte är den läkare hon trott sig vara. I själva verket är hon patient på kliniken där hon skrev in sig på eget bevåg utan att lämna några besked om sin identitet.

Abstinensen är svår och när hon slutar ta de starka drogerna börjar hjärnan spela henne spratt. Beskrivningen av detta får mig att tänka på den gamla filmen Mannen med den gyllene armen från 1955 med Frank Sinatra, som visserligen handlade om en knarkande jazzmusiker på avvänjning, och inte en sjuk kvinna med andra besvär.

Sakta men säkert återkommer Kattarina Krasanpolskis minnen från åren innan hon hamnade på kliniken och detta beskriver Pontus Joakim Olofsson på ett koncist och väl uppbyggt sätt. Man förstår hennes förvirring och irrationella beteende. Det blir en filosofisk berättelse om svårigheterna att ta sig ut en fantasivärld och in i en ny verklighet. Det är svårt att klara av en sådan sak utan hjälp och en sådan får hon av en skimrande, mekanisk insekt liknande en skrivmaskin som hon döper till Komo och som blir hennes vän och mer därtill.

Olofsson har anammat och i viss mån förändrat företeelser som man känner igen från tidigare science fictionförfattare. Jag är inte alldeles säker på att det är cameo-företeelser, men de skulle kunna vara det. Komo har blivit en moralisk historia om rätten till den skapelse man gjort till sin egen verkligen är ens egen.

Lite gnäll har man kanske rätt att komma med. Jag skulle ha uppskattat om det funnits lite mer snabbhet i berättandet. Nu är det väl vackert och saktmodigt i stora delar av romanen.

ÅSA PETTERSSON

Pontus Joakim Olofsson

Pontus Joakim Olofsson. Foto Tom Wall

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22