Av Håkan Nesser
Bonniers 1997

Det skall erkännas från början att jag är svag för Håkan Nesser. Hans prosa är stilren och historierna han har att berätta brukar vara intressanta och ge lite utöver en gåta och dess lösning.

Därför förbryllades jag lite över att författaren använt så lång ansatsbana den här gången. Det dröjer länge innan storyn får skjuts, men då det första liket hos den skumma sekten är hittat får också berättelsen kraft. Van Veeteren är som vanligt den kloke ”fadern” i en vildvuxen polisfamilj. Det är när han är med – i synnerhet i avsnitten med förhör av motsträviga små flickor – som Nessers skrivarförmåga visar sig vara bäst.

Långa böcker skall det också vara. Man får tacka för stor stil. Detta var den första bok jag kunnat läsa utan glasögon på mycket länge.

JAN NYGREN