KOMMANDO 2010

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Recension

Av Kjell E. Genberg
MB Förlag AB 2004

Så kommer ännu ett manus av Kjell E. Genberg. Den här gången är det sjätte delen av ”Enheten”, hans serie om den ytterst hemliga svenska organisationen, som endast en på ett departement känner till. Johanna Stjerne heter chefen, en övermänniska eller rättare sagt överkvinna som ingen tidigare mött. Fysiskt, psykiskt, intellektuellt och attraktivt.

En icke obekant näringsminister avrättas, en man mest känd för sina äventyr på klubben Tabu. I boken kallas han för Björnsson, så han är inte ens lätt maskerad. Men nånting märkligt har hänt med Johanna Stjerne. En tidigare privatdetektiv som numera ingår i hennes organisation, Victor Marklund, har tydligen påverkat överkvinnan Stjernes känsloliv. Det verkar kärlek banne mej. Och som de flesta mansgrisar ger herr Genberg henne alla de svagheter en kvinna får, enligt de mulliga, som blir förälskad i en man. Han med stort H tar överhanden, det är han som bestämmer, det är han som tar kommandot och hon låter honom göra det även om hon blir irriterad på hans sätt att behandla henne. Med andra ord. Genberg har gjort den tuffa Stjerne till en fjolla och det är obegripligt hur hon kan leda ”Enheten”. Maken till personlighets förändring är sällan skådad. Och inte är organisationen så hemlig längre. Fler i regeringskansliet blir bekanta med den.

Det låter som om jag var missnöjd med boken, men det är inte hela sanningen. Genberg skriver på ett raffinerat sätt. Lättläst, och det är en svår konst, med sakuppgifter som alltid gör hans berättelser trovärdiga. Han skapar spänningsmoment som de flesta kriminal- och thrillerförfattare i landet, och de är inte få nu förtiden när snart sagt varenda skrivkunnig producerar sig inom denna genre, borde avundas honom.

Genberg är författare till underhållningsromanen enligt den mall han själv presenterat vid föreläsningar och i häftform. Men varför? Är det omöjligt för honom att gestalta människor och miljö djupare än vad han gör? Ytligt, med ett par rappa penndrag, framställer han sina personer som bor på en viss gata som är backig inte långt ifrån en kyrka i tegel. Genberg, du som kan skriva, ge formen ett innehåll, träng djupare in i mänskosjälarna och se vad som döljs, fånga miljöerna, beskriv dem och de egenarter de äger, du som alltid är aktuell, grip tag i tiden, ironisera och gyckla inte endast över samhällsföreteelserna, analysera eller för fram en ny idé eller en tro på något bakom hörnet som skulle ge dina böcker en bärighet, som de ofta saknar.

Exempel på bra genbergare är Bandet, en briljant skildring av ett antal popmusiker från sextiotalet om den påklistrade kriminalhistorien elimineras och Männen från Finnmarken, som har ett annat djup än traditionella böcker av Genberg, om vissa spänningstrick från kiosklitteraturen likvideras. Varje gång man läst en Genberg, och hans böcker kommer ofta, får man såna här funderingar. Jag har sett att jag inte är ensam om att tro att Genberg har förutsättningar att göra en roman eller en kriminalroman, med helt andra kvaliteter än hittills och då på ett förlag som backar upp och marknadsför honom.

LENNART HÖGMAN



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22